Anmäld till Orsabajken och så en ny bil

Vi börjar med det som är det roligaste. Bil tänker du nu! Nepp.

Det är roligare med cykel. Mycket roligare. Efter en helt cykelfri helg och faktiskt ingen cykling alls sedan i torsdags var suget stort efter lite mjölksyra. Eller tanken på mjölksyra eftersom jag inte cyklat i dag heller. Tanken var att jag skulle cykla hem från Storhogna i dag men helvetesvindar och en liten antydan till krasslighet satte stopp för det kalaset. I stället slängde jag in en anmälan till Orsabajken i stället. Det där trevliga loppet på midsommar som jag kört de två senaste åren. Första året kammade jag hem en fin andraplats, ett par minuter efter Kajsa Snis. I fjol en fjärdeplats efter att ha blivit nedspurtad av en tjej i övre tonåren. Då var jag inte så glad i mål om man säger så. Jag känner mig lite mer avslappnad till loppet just nu. Ett bra träningspass, en rolig bana och ett fint sätt att göra plats för sill, potatis och grillat till kvällen. Att det ska regna både innan loppet och under gör det hela lite mer spännande tänker jag.

Orsabajken har en nyhet för i år. Tävlingsklass och motionsklass på den långa banan jämfört med en dam och herrklass åren innan. Motionsklassen har också åldersgräns på 15 år. Det är nytt. I år delas klasserna upp i startfållor. Tävling först och motion sist. Spännande. Det som är lite synd är att det just nu bara är 4 damer i tävlingsklass. Däremot är det 14 stycken damer i motionsklass. Det tillkommer säkert en hel del efteranmälningar. Om jag inte minns helt fel var det närmare 46 damer i fjol.

image
Lite nytänkade vid utskick av bekräftelse. Accepterat utmaningen….kul

Så till det här med ny bil. Det finns inget mer ångestframkallande som att gå in i en bilaffär. Eller bara tanken på att behöva köpa en bil. Till och med värre än att besöka tandläkaren. Jag gillar bilar. I det avseendet att de fraktar mig från en plats till en annan. Jag gillar bilar som går. När bilar krånglar är det bara jobbigt. Jag kan inget om bilar. Inget intresse. Ni fattar. Så har vår racersaab bråkat i två år. Det ena efter det andra. Det har lagats och lagats och lagats lite till. Vi har dragit på det här med att vi snart måste köpa en annan bil. Så i helgen efter fika i Vemdalen startar inte bilen. Jätteroligt med två slöa tonåringar i bilen med stora hörlurar som bara tog det lugnt medan mitt inre bara skrek av ångest. Ny bil ny bil. Vill inte. Efter den äldre tonåringen lite på tonåringars svarat på min fråga om han var bra på bilar (tanken var här att han genast skulle studsa ur bilen och komma med något klokt till Hasse som stod utanför och kollade under motorhuven, för 16 åriga killar kan bilar eller? ) sagt att det kanske var tändkasseten som krånglade sedan återgått till lurarna och musiken. Jag själv kollade facebook och försökte förtränga att bilen inte startade. Blev tonåring själv. Hasse ryckte i några sladdar och sedan startade bilen dock lyste en liten ilsken lampa som såg ut som en motor. Jag var rädd att bilen skulle sprängas.

Nåväl bilen startade sedan snällt och lampan slockande och vi googlade bilar på lördagskvällen. Vi insåg båda att nu var det dags och det fanns inte längre någon återvändo. Så vi åkte upp på bilfirman i dag. Vi hade nämligen sett en trevlig liten barensblå V50 till vettigt pris och skapligt få mil på mätarställningen. En diesel som inte drar så mycket. Det fanns även en geckogrön dito men den var så gräslig grön.  V50 har jag haft förut och tyckte att det var en trevlig liten kombi. (Som vi sedan fick rullstarta genom Genvalla eftersom elektroniken i nyckeln dog. Virus sa de på servicen. Det var dock ett par årsmodeller tidigare än denna).

Efter ett par jobbiga timmar på bilfirman, en säljare som inte hittade bilnyckeln, en provtur till Brunflo så slog vi till. En halvtimme innan jag lovat att befinna mig på afterwork på stan. Svettig och tom i huvuvdet efter allehanda information om försäkringar och tillval och allt annat som en försäljare vill pracka på en firade jag det hela med en burgare och kände mig urfattig. Nu har Hasse och jag försäkrat oss om att vi gjort helt rätt och nu längtar jag faktiskt lite efter bilen som kommer före midsommar.

image
Jodå. Jättefina. Vår blev blå.
0

One Comment

  1. Ouch, tändkassetten hade jag också problem med på min 9-3:a när den efter ett besök i mataffären och med glass i påsen fick för sig att kasta in handduken. På sommarens varmaste dag. Många lyckliga omständigheter dock. Jag var i Trollhättan, bara det är en bra grej. 300 meter till verkstaden där jag servade bilen var ju en annan skön detalj och de hade en över som jag fick låna dessutom. Sedan visade det sig vara garantiärende så jag rullade in till Saab ANA i stan och fick den bytt på tre minuter och 18 sekunder. På garanti. Ibland ska en ha lite flyt med biljävlarna också. 😉

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: