Årets första cykeltur!

Känslan att få ta ut cuben på vägen, väcka i gång cykelbenen på riktigt och ligga på rulle, är obeskrivlig! Sen att sadeln var hundra gånger hårdare än i höstas är en annan sak och tempot ligger på snigelnivå och cykelbenen ännu inte riktigt vaknat struntar jag i!

Jag var lite barnsligt pirrig i går kväll och hade svårt att somna, cykelkläder fint upplagd i hallen, cykeln tipp topp och väskan packad. Cykeldags liksom! Upp med tuppen vid 5-snåret, men vi kom inte i väg fören kvar i sju, ska ju helt befinna mig på kontoret kl 8. Men vaddå tänkte jag, 2,2 mil klaras väl av lätt. Jodu, det är en helt annan sak med tung mtb, dubbdäck och isgata täckt med nysnö.

Så här morgonpigg blir jag när det vankas cykel!

Åsbacken fick mig att vakna till, jädrar vad ringrostig jag kände mig, Hasse pinnande på tillsynes helt oberörd medan jag frustade som en häst bakom. Garminen visade på stadiga 18 km/h, psykiskt jobbigt, fysiskt jobbigt. Efter backen bär det utför, jätteskönt när väglaget är bart, mindre trevligt i dag. Jag hade sett framför mig hur jag skulle susa ändå ned till Dvärsätt, riktigt så blev det inte, med tungan rätt i mun och fingret borta från frambromsen åkte jag i mystempo för att inte ligga som en säl på vägen. Men så glad och nöjd i själen, jag fick ju cykla!

1 timme och tre minuter (plus några minuter extra för snabbt stopp för
att ta av mig alla hundra lager kläder jag tagit på för mig för mycket)
kunde jag springa in på jobbet med andan i halsen.

Det roliga tog liksom inte slut, vi skulle ju hem. Nu hade benen
förstått vad jag menade. Och mer vårkänsla fick vi med mindre halka, mer regn, skit i
munnen och på glasögonen. 

I badhusparken stannade vi klockarna och gick en sväng på Gregoriemarknaden. En havreboll från agustas chokladfabrik satt inte helt fel! Det var inte samma folkmyller som det brukar, troligen det tråkiga vädrets fel.