Att det ska vara så svårt!!
Att få till regelbunden styrketräning. I våras var jag på gång på riktigt, rimligt mål och bra peppande träningskompis. Mindre peppande insikt om att den forna styrkan just var en forna styrka, men att det skulle ordna upp sig.
Jag vet ju så väl att mina ryggbesvär till viss del beror på svag core. Jag vet att kroppen i längden inte håller för stora mängder träning om den inte är stark i grunden. Vet att det blir en så mycket behagligare resa på cykeln om kroppen är stark. Jag vet ju framförallt hur roligt det är att styrketräna. Jag brann ju för det för några år sedan, det var ju en stor del i mitt liv.
Inte tusan hjälper det inte. De senaste två åren har ju kroppen ändå varit skapligt stark vintertid av längdskidåkningen. Så starka magmuskler som jag hade i våras har jag nog aldrig haft, med lite god vilja kunde det till och med anas lite synliga muskler. Typ. De försvann sen när jag inte längre stakade mig runt halva Östersund eller lekte runt i Skiergen.
Lite småarg över styrkelatmasken masade jag iväg mig till Fristilen redan vid 5 i dag, två timmar innan mitt eget pass. In i gymmet och på kettlebellen och värmde upp med benböj, sen gick jag på utfall med viktplatta för att sedan slänga mig ned på golvet och köra armhävningar. Avslutade med tabataplanka och tabatasitup. En timme senare landade jag darrande i soffan vid repan.
Och där insåg jag både en och två saker. För det första har jag ingen vidare struktur i gymmet, ingen plan eller överhvudtaget ett vettigt sätt att styrketräna på. Bara kasta sig in så där bidrar ju inte till att jag längtar till nästa pass.
Sen att ens komma på tanken att köra så pass mycket ben innan mitt backpass i spinningsalen var väl det mest idiotiska jag gjort på länge. Jag tog mig igenom mitt pass men det var allt annat än mysigt. För precis innan jag skulle gå in och förbereda musik och headset vek sig benen i omklädningsrummet, bara så där, mjölksyriga och darriga.
Men jag var i allfall glad och svettig och iförd ett nytt linne för att skapa lite mer motivation att träna. Nu är jag däremot helt slut.
Hur gör man då? Har ni några bra tips på vettiga stryrkeupplägg? Hur gör ni?
5 Comments
Leave a comment
Tycker det är himla svårt att motivera sig till att träna i gymmet under sommaren, helst vill man ju bara cykla, cykla, cykla hela tiden.
I den bästa världar kör jag två helkroppspass i veckan med fokus på basövningar eller varianter därav för överkroppen, "cykelspecifika" enbensövningar samt dynamiska plankvarianter för core-stabiliteten.
Höststormarna kanske kan göra det mer lockande att faktiskt genomföra de där välbehövliga styrkepassen?
jag gillar att hänga i gymmet, men är väldigt dålig på passupplägg och det brukar alltid bli det "vanliga" när jag är där och har svårt att utmana mig själv. Då är det bra om man har någon att styrketräna tillsammans med, som kan sätta lite press och kanske komma med lite nya övningar. Har ni body pump på gymmet? Det är ju annars ett hett tips, då får du hela kroppen, uthållighetsstyrkan är bra!:)
Karin- Låter som ett bra upplägg, ska ju egentligen vara så svårt att ta sig i väg två gånger i veckan, inte nu när det börjar bli svårt att trampa ute.
Vilka cykelspecifika benövningar gör du? Har noll koll där.
Lina- Det är ju det, jag behöver ju någon som peppar mig lite hårdare. Det har vi men jag gar lite svårt för det, tycker att det bara blir segt och tråkigt. Blir mer mentalt trött av övningarna än i kroppen. Det är ju bra passupplägget, jag kanske får ge det en chans till: Sen har vi crossfitinspirerade pass, det är lite mer råhet i dom så det ska jag prova!
Övningar där man jobbar med ett ben i taget, som vid cykling. Utfall, omvända utfall, bulgarian split squat (favoriten!), benpress och bencurl med ett ben åt gången. Kör också raka marklyft för att få lite bättre rörlighet i de kroniskt stela baksidorna.
Bulgarian split squat får jag nog googla på! Tack så mycket för tips, nu är det nästan så att jag längtar till gymmet:)