Augustikvällarna

Jag går in på min tredje semestervecka av sex och har tagit dagarna lite som de kommer. Inte planerat något och försökt att inte dras ned av det jämtländska vädret som har haft lite mer att önska. Så länge det inte blåser och regnar konstant är det okej. Men det känns som det har blåst och regnat mest hela tiden. Å andra sidan kommer jag med all säkerhet bara minnas de fina dagarna och säga att sommaren 2022 ändå var bra.

Jag är numer väldigt kvällstrött och vill helst inte tumma på sömnen när jag väl får till den. Ljusa kvällar och nätter i juni i all ära men jag är glad över de kortare kvällarna. Nu hinner jag få fina solnedgångar utan att klockan blir för mycket. Som i går när det var augsutiljummet ute och himlen var nästan molnfri.

Jag tog med mig kameran och gick ned mot sjön och följde grusvägen efter järnvägen. Solen gick ned bakom träden och spred ett sånt där fint gult ljus som är sensommar för mig. Ute på sjön åkte några båtar och grilldoft låg i luften. Just där och då var alla regniga och kalla dagar förlåtna och jag slogs återigen över hur att jag för tillfället bor på den finaste platsen i världen.

När solen sjunkit bakom träden och dimman drog in blev det kallt och jag vände hem och klockan var inte mer än 10. Jag tände fönsterlamporna och gick igenom bilderna på minneskortet. Jag såg någon notis om norrsken men tänkte att ännu är det sommar och augustikvällarna är här. De ska njyttas till fullo och när det är höst på riktigt någon gång i oktober får solnedgångar bytas ut mot tidiga kvällar med norrsken.