Back to work och Öppet spår

Dagens vy från kontorsfönstret. För jag har återigen intagit Biståndsenheten, denna gång för en veckas jobb. Bättre än ingenting och tänk vad ett skrivbord och arbetskompisar kan göra gott för humöret! Dessutom kan jag skönja en lösning på mellan-två-jobb även om inget är klart ännu.

Lägger man till en dag med i hållande snöfall så blev det grädde på moset, pricken över i:t, löken på laxen, you name it! Lycka alltså. Fortsätter det så här kommer nog skidorna snart fram!

Ännu en resa mellan Mora och Sälen, tredje året i rad för mig, fjärde för Hasse. Jag längtar så det pirrar i fötterna! Längtar efter alla turer i elljus, frost i håret, valla, snötyngda granar, långa helgturer i dagsljus över myrar, till och med efter de där jobbiga passen som svider i lungor och mage. Alla timmar och mil som gör mig så beredd jag kan bli där i Berga by på söndagsmorgonen den 24 februari! (sen ska det ju naturligtvis cyklas lite också, ganska mycket för att vara mer exakt)

Nu ska jag vila min helt slutkörda kropp, i dag var det en kamp att ta mig igenom mitt eget spinningpass, låten white wedding blev i dag white funeral för min del. De har två mastostonträningsveckorna har känts, helt enligt plan. I morrn vila!