Barme – på gränsen till Frankrike

Ett av utflyktsmålen som rekommenderades på Regions Dents du Midis hemsida var Barme. En dalgång nära gränsen till Frankrike och vid foten av Dents Blanches, de vita tänderna. En liten plats med resturang, rikt djurliv och många vandringsleder åt alla väderstreck.

Här skulle man kunna ta sig till det berömda fågelobsevatoriet precis på gränsen mellan Schweiz och Franrike. Hit kommer flyttfåglarna i mängder i augusti och fram till oktober. Det lockar mängder av fågelintresserade. Redan förra året när vi besökte Champery berättade vår guide Eloi om fågelobservatioriet och tanken var att vi skulle ha cyklat dit men vädret satte stopp för det. Här skulle också finnas murmeldjur. Något vi försökt att få se. Men Barme var också ett bit orörd natur med en rik flora av växter. Inte det landskap av liftar som annars präglar landskapet runt Champery.

För att ta sig till Barme fanns flera alternativ. Elcykel, buss eller med egen bil. Vi hade lite naivt tänkt att det skulle kunna gå att åka dit nån timme en sen eftermiddag med bilen. Det skulle trots allt inte vara så långt från vårt hyra chatel. Vi gjorde ett försök en sådan sen eftermiddag och jag insåg snabbt att det skulle bli en plågsam resa för mig som höjdrädd. Vägen var nämligen smal, saknade helt vägräcken och slingrade sig uppåt bergskanten. Asfalten var knölig och bitvis full av hål. Det fanns små mötesplatser och sådana behövdes när bil efter bil kom ned från berget. Vår xc70 kändes som en stor buss och jag var glad att jag inte körde. När vi hade 7 km kvar vände vi helt sonika och funderade på hur man kunde ha resturang i Barme med den här dåliga vägen dit. Inte ens Hasse kände sig helt trygg att köra vidare.

Men jag kunde inte släppa det jag läst om Barme och möjligheten att få se och fota både fågel och murmeldjur. Inte Hasse heller och över en kopp kaffe ute på altanen bestämde vi oss för att göra ett försök till. Åka lite tidigare och blunda för höjder och dålig asfalt.

Så vi åkte igen, med våra fotoryggsäckar och lite extra energi med oss. Det var lika varmt som dagarna innan och murmeldjuren skulle med stor sannolikhet hålla sig inne i sina hålor. Däremot kanske vi skulle få se fågel.
Vi tog oss över berget och kunde rulla ned den sista biten till Barme och möttes av mängder av bilar och människor. Vi konstaterade att detta var ett populärt utflyktsmål.

Vi parkerade i början av dalgången och bestämde oss för att ta leden mot fågelobservatioret och Col de Cou. Vi skulle inte hinna gå hela vägen upp innan det blev mörkt. Vi hade behövt en hel dag till det och en svalare dag. Värmeböljan var jobbig trots att det var sen eftermiddag. Någon timme skulle vi vara ute, gå upp längs dalgången och hitta en bra plats för att spana på fågel.

Vi tog oss upp längs en av alla de där smala grusvägarna som slingrar sig i landskapet runt Champery. Passerade kor och sa Bon Jour till de vi mötte. De var inte många och ju längre upp vi kom desto ensammare blev vi. Bara kor och ljudet av deras bjällror. Det i kombination av det dramatiska och oerhört vackra landskapet gjorde det till en riktigt fin upplevelse. Den där känslan av att vara liten i det stora som jag får på fjället kom över mig även här. Trots att vyerna är lite mindre vidsträckta jämfört med våra fjäll.

Vi gjorde oss ingen brådska. Vi hittade en sluttning precis vid foten av Dents Blanches ena tand. Där rittlade falk och svartkråka. Jag fick ingen bra bild denna gång men väl en falk och kor. Men det var fint att sitta där, se ut över landskapet och lyssna till kor och fågel. I värmen och utan det minsta vind, så många mil hemifrån i ett helt annat landskap. Det gav en känsla av tacksamhet över vad livet tar en till i bland.

När vi kände oss nöjda och klockan började bli lite sent vände vi tillbaka ned till Barmeplatån och vår bil. Svettiga av värmen och jag trött i benen av vandring på hög höjd. Vi åkte vägen tillbaka som kändes ännu värre utför men ändå värd för den fina naturupplevelsen.

När, för inte om, jag besöker Champery igen vill jag ta mig upp till Col de Cou för att besöka fågelobservatoriet. Kanske på elcykel den gången. Vi får se. Men dit vill jag!