Bättre löp i går.

Trots tropisk värme sprang vi på riktigt bra i går jag och sällskapet. Jag kom i håg att lyfta på fötterna.
När jag cyklar bannar jag vinden, när jag springer lovordar jag den. I går kom motvinden på tillbakavägen som en skänk från ovan.

Det känns riktigt bra, jag är egentligen inte så orolig inför Lidingöloppet, jag vet att det kommer att göra ont, bitvis vara riktigt tråkigt, vara långt och jävligt. Men jag tror att jag kommer att klara det. Det finns ju egentligen inte annat alternativ, sista delen av klassikern, allt hänger ju på att ta sig runt, annars har de andra delarna varit förgäves. Gå kan jag alltid göra om det blir för jobbigt. Gå tre mil är en prestation det med.
Nu borde jag väl vara mer orolig att inte ta mig igenom Vansbrosimmet, till det har jag inte som sagt tränat sedan i höstas. Den kortaste delen tidsmässigt, får mig på något vis ta det alledeles för lätt. Nåväl, det går nog.

I morgon åker vi upp till Storulvån efter jag haft spinningspass. Två nätter i tält, slåss med mygg och bara varva ned. Det är vad jag behöver just nu, långt bort från civilisationen, telefoner och datorer.  Inte tänka på jobb. Åker dirket från fjället till jobbet på måndagsmorgon. Det gäller att ta tillvara på den lediga tiden jag har när sommarsemester inte är möjligt. Jag behöver ladda mina batterier.