Det bästa med söndagens pass blev bilden

Bilden är tagen i går. Jag pulsade ut i midjedjup snö för att försöka förverkliga bilden jag hade i huvudet. Det blev inte riktigt som jag tänkt men bra ändå. Det var det som kändes bra med gårdagens skidåkning. Att det blev en bild. För jag vallade bort mig. Vädret slog om tempen låg runt nollan. ”Blev det klassiskt i dag? Ångrar du dig?” Frågade en herre som passerade oss i spårets längsta backe. Han som i lördags berömde vår fina skejt med ord som dans. Jo jag ångrade mig när Hasse dansade sig runt spåret med mig på släp. När jag inte fick fast skidorna i snön och viktöverföringen hade mycket att önska.När jag mest såg ut som en sprattelgubbe. Det som fungerade bra var stakningen.

Att det känns lite dåligt är helt naturligt. Det var andra passet på klassiska skidor och finns det inte så mycket fäste under skidorna är det svårt att åka. Men frisk luft är bra och ett skidpass är ett skidpass oavsett hur det går. Nästa gång kommer jag med all säkerhet åka runt med ett stort leende och känna mig bäst i världen.

Förresten passade Hasse på att fota mig medan jag gjorde allt för att få bästa läget för bilden i början av inlägget. Jag ville inte pulsa fram där  jag skulle fota utan fick göra en stor lov runt träden. Allt för en bild, eller hur var det?