Blöt, hal och underbar löprunda!

Tanken var en cykeltur över Rödön, väl ute på gatan insåg vi att det inte skulle bli en så rolig runda i regn och blåst. Så vi bar in cyklarna igen och tog på oss löparskorna och åkte upp till Spikbodarna. Jag föreslog att springa korpfemman, den är ju rätt trevlig vintertid. Till en början var det bra stig att springa på, lite blött, fullt förståeligt med tanke på dagens spöregnande.

Men ju längre in i skogen vi kom dessto mer myr, lera, sten och rötter blev det! Helt plöstligt fick löpningen en ny dimmension. Att bara falla i en skön lunk utan att behöva tänka var bara att glömma. I stället fick jag vara på helspänn, hoppa, sidled, tänka vart fötterna skulle sättas, kolla långt framåt för att hitta rätt väg över alla hinder. Jag nästan flög fram i går, höll ett bra tempo och tänkte inte det minsta på hur jobbigt det egentligen var. Ett skönt duggregn gjorde att jag inte heller kände hur svettig jag var.

Väl tillbaka vid bilen var skorna genomsura, jag lerig och blöt men euforisk, så pass att jag tog km-spåret en extra gång medan Hasse stretchade. 6 km i ungefär samma tempo som jag springer på slätt mark måste ses som godkänt! Detta ska absolut göras om! Frösön nästa gång tror jag.
I dag har jag mest träningsvärk i rumpan, kände redan under turen att det tog mycket där, så trimma rumpan-ger er ut i terrängen!
idag har jag semster, blir en tur med Hasse till kvällen, på vägen på Fujin.