Bullar, bananer och sportdryck, snart är det dags
Visst är det så att motionslopp väcker matminnen? Jag längtar till den enkla menyn som serveras! Inte för att det är så gott, men det hör till. För mig är det minnen, som inför min första Vätternrunda 2007 när jag läst mig till att det serverades kardemummabullar i depåerna. Jag såg rejäla bullar framför mig, med pärlsocker och kanel, vilken belöning! Förvånat och lite besviken fick jag en slät bulle i Hästholmen. Men de var goda just då, i det ögonblicket. Det var de ända från till Karlsborgsdepån där de började växa i munnen. Torra, smaklösa och svåra att skölja ned med sportdrycken som även den började smaka klibbigt. Bananerna däremot var fortfarande ätliga. Minns också korven i Jönköping och lasangen i Hjo, första och enda rundan jag stannade så länge i depåerna och åt riktig mat (bortsett från himmelsk havregrynsgröt 2009 i Jönköping då jag höll på att både regna bort och frysa i hjäl)
Eller varför inte blåbärsoppan på Öppet spår? Den smakade himmelriket nästan hela vägen fram till Mora.
Besvikelsen på Vertextävligarna när det inte fanns nån enervit att få innan, utan när man gick i mål. Varsegod, en flaska och en påse att själv späda ut. Blev inte riktigt det samma.
Varmkorven Cissi åt på Jämthjulingen 2010, mycket belöning i en tioårig cykelkropp.
Enervit, bullar och bananer fanns också på Siljan runt, där jag inte ens tänkt att stanna i någon depå, där jag nästan började hallucinera om vatten och kunnat tackla ned cyklister jag åkte om för att sno flaskan. Där fanns det också bullar, goda!
Lidingöloppet blev en snopen upplevese, jodå, bullar bananer och…spordryck, blå sportdryck, i läskeflaska. Jätteäcklig sportdryck. Men vad gör man? Jo dricker och ser glad ut. Höjdpunkten var dock colan i slutet.
Jag dricker aldrig sportdryck vid träningar, skulle aldrig heller få för mig att ta med släta bullar. Bananer däremot är bra på cykeln, de får hänga med. Sportdrycken och bullarna är lite nu-gäller-det, nu är det lopp på gång. De framkallar minnen, lukter och tankar, smärta och glädje. Vätternrundan, Öppet spår, Cykelvasan, Lidingöloppet och Siljan runt. Allt detta är smaker och lukter och klibbig gom, torra smuliga bullar i ryggfickan, mosade bananer och svett. Lägg till en och annan saltgurka, kexchoklad, blåbärssoppa, cola och kaffe så blir det komplett. Slår vilken finresturang som helst.
Sist men inte minst är maten man kan få efteråt på vissa lopp! Som här vättern 2009, aldrig smakar väl lättöl och pastasallad i plastlåda så gott efter 30 mil. Det är liksom ljuvligt, när man sitter där i gräset med medaljen runt halsen och bara njuter av att vara i mål!
Så om 10 dagar är det dags igen, för bullar bananer och sportdryck! Längtar ni inte också maten?
0One Comment
Leave a comment
Men visst är det så! Den där salladen och ölen efter VR är himmelsk! 🙂