Cykelbenen är tillbaka!

Det har varit lite upp och ned i cykelformen, mest nedåt. Har inte haft mycket att sätta emot när backarna har kommit och känt mig på ren blåbärsnivå. Den där ångestkänslan över att inte hinna hitta formen innan Vätternrundan som dyker upp, den har funnits nu med.

Men i går släppte det, på riktigt. Även det inte var i närheten av min snabbhet i fjol så hade jag tryck under fötterna, backarna kändes lite mindre jobbiga och pulsen låg fint på vanlig nivå. Härligt, det där suget i rundtrampet när det känns som jag kan förflytta allt, hur tungt det än är. Det kändes bra, har trots allt två tunga spinningpass i benen.
Vi åkte över Kännåsen och Katstrupeforsen. Jag hade nog gett Hasse lite för stora förhoppningar inför Kattstrupeforsbacken, bara för att jag tycker att det är rena bergsbestigningen betyder ju inte det att alla gör det. Nåja, lite svettig var han.

Det går bra nu helt enkelt! I dag blir det vila, gofika hos Therese, sen åker vi ned till Rättvik i morgon, gå på markand, hämta katten (med sällskapet följer även husdjur) och cykla några mil. Vad förspänt jag har det!