Böle, bärs och burgare

I går torsdagskväll kunde jag inte riktigt somna när jag kom hem. Var uppe i varv och sa till Hasse flera gånger att det var en alldeles särskilt trevlig kväll vi precis hade kommit hem från. En sån där kväll som ger så otroligt mycket energi. En veckodagskväll som vände en galet jobbig och strulig dag. Jag visste att klockan skulle ringa tidigt på fredagsmorgonen för happymorningride och att jag var tvungen att åtminstone lägga mig i sängen. Men det var svårt.

Vi hade nämligen kommit hem från Böle, bärs och burgare. En trevlig kväll som Hans Stenberg hade bjudit in till. En kväll som lockade 25 cyklister att mötas upp vid brofästet vid Böle på andra sidan. Hans hade lovat en stunds cykling på Böles och Fillstas fina stigar och hamburgare och öl på hans altan. Vi hade swischat 35 kronor var och han handlat det som behövdes.

Det var höstväderpropaganda när vi cyklade från stan och ut mot Böle. Sol och så varmt att det varken behövdes benvärmare eller överdragsjacka. Nästintill vindstilla och Frösön badade i det där fina sensommarljuset. Det blev härligt före-cyklingshäng i väntan på att alla skulle ansluta. Skulle tempot bli högt frågade någon, visst börjar stigarna här med en lång backe. Trevligt med burgare sedan. Vi hälsade på varandra och som alltid är det något nytt ansikte som dyker upp. Roligt!

Vi rullade i väg och fick självklart en backe att bli varma i. Den långa ormen av cyklister ringlade sig upp på stigen mot hyggena på toppen av backen. Jag hade pigga och alerta ben trots alldeles för många pass i benen. Var så där pirrigt förväntansfull över att få cyklas områdets fina stigar. Några av dem cyklade jag som alldeles nybliven mountainbikecylklist för många år sedan när jag bodde i området och har bara åkt över bron lite sporadiskt ett par gånger per sommar. 

Lars och Robin var som vanligt glada! 

Gruppen drogs ut, samlades i hop och drogs ut. Vi fick fina utförslöpor och jobbiga backar uppför. Vi fick prova de iordningställda endurolederna vid Böle Skola som bjöd på både hopp och doserade kurvor. Allt fint guidat av Sara. Som när många samlas händer det saker. Erika gick över styret och lite skämtsamt konstaterade att hon fick en billig läppförstoring. Några kom bort när stigen delade sig och alla inte riktigt hade koll bakåt. Men med lite roddning via telefon kunde gruppen samlas i hop och fortsätta och turen förlängdes med en halvtimme när de flesta ville cykla lite mer.

När det började skymma lite och magen kurrade ordentligt svängde vi alla in hos Hans för burgare och bärs. Jag huttrande på altanen och såg hur solen gick ned. Jag tänkte där och då hur fint det är med cykelvänner. Hur roliga saker som händer i den här stan och hur stor uppslutningen blir när någon ordnar ett event.  Tänkte på hur många olika människor som jag aldrig skulle träffat om det inte vore för cyklingen.

När klockan blev lite för mycket och det blev mörkt bröt vi upp och cyklade stigar med alldeles för dåliga pannlampor tillbaka till stan. Stigar som i mörkret blev snabbare och roligare och den där riktiga höstcykelkänslan kom över mig. Att få susa fram med ljuskäglan som enda referens och känna sig riktigt snabb även om farten inte är så mycket högre än i dagsljus. Vända sig om se ljuskäglor i en mörk skog. Få möta upp ett gäng vänner och sätta lite guldkant på en höstkväll. Mer sånt i höst även om alla turer inte slutar med bärs och burgare.