Fettjeåfallet i vinterskrud

I dag hade både jag och Hasse en ledig fredag och den ville vi spendera utomhus. Ta tillvara på det lilla dagsljus som vi får i december. Nu när det skymmer runt 14-tiden och nästan känns som kväll redan på morgonen. Framförallt när det är mulet som i dag.

För precis ett år år sedan gjorde jag en utflykt dit själv med lunch i ryggsäcken. Jag ville fota. I dag gjorde vi likadant. Som för ett år sedan var leden fortfarande gåbar och snötäcket tunt. Till skillnad från i fjol var både ån och fallet fruset efter många dagar med riktig kyla.

Vi tog tid på oss. Sa till varandra att det var alldeles tyst så när som på snökanonerna som går för fullt vid Katrina. Vi var inte helt ensamma utan följde spår efter några sällskap som gått före oss. Vi fotade och tittade på djurspår. Sa hej till ett par som lagade lnch i vindskyddet och gick upp en bit mot fallet.

Vi hittade en bra lunchplats under ett par träd och värmde sav-glögg och fiskade upp varmkorv ur termos. Pratade och tittade på hur isen skiftande i vackra färger. En fin kontrast till de annars nästan monokroma färgerna.

Mätta och nöjda gick vi de knappt 2 kilometerarna tillbaka till bilen i skymningen. Vi sa till varandra att de här korta enkla utflykterna är välbehövliga och viktiga. Oavsett årstid är vi ute och det är en fin vana vi har. Och det behöver inte vara storslaget. Det räcker med varmkorv vid ett vattenfall.

Kaffet då? Det tog vi hemma tillsammans med saffransbullarna som jag hade tänkt att ta med men glömde.