Fettejåfallet en decembertorsdag
Jag har haft semesterdagar att ta ut innan årskiftet. Semesterdagar som annars kommer att försvinna och jag får inte ut pengar för dem. Så i torsdags la jag in en och har en sista på måndag. Tillsammans en riktig långhelg och jag hade en plan med min lediga torsdag. Jag ville åka till stugan och vara ute så mycket som det gick. Ta med mig lunch och kaffepannan ut och ägna ett par timmar åt att fota.
Jag hade först en plan att gå från Storhogna till fäbodvallen Fallmoran och sedan vidare ned till genom skogen till Fallmorafallet. Vi var där i oktober när den första snön hade fallit men fallet inte frusit. Jag har köpt en så kallad Lens Ball ville fota vattenfall och kanske fjäll igenom den och en tur till Fallmoran skulle bli det bästa av två saker. Men när jag stod uppe vid hotellet insåg att jag att den dimma som dragit in inte skulle vara särskilt trevligt att gå i och med lite vind skulle det bli kallt. Fjällväder ska man ha respekt för. Framförallt vintertid.
I stället fick jag skjuts ned till Klövsjö och parkeringen vid vandringsleden till Fettjeåfallet. Den som i sommar har varit full av bilar var tom när jag kom. Jag hade packat ned ett par extra objektiv och min lunch och tänkte inte ha särskilt bråttom. Dessutom kanske skulle jag få vara helt själv!
Strax efter att jag tagit över ett hygge och kommit in i den fina första delen av tallskogen flög en tretåig hackspett förbi mig med bara nån meter. Den landade på en stam, tittade på mig och lyfte en kort stund därefter. Jag som inte hade stora teleobjektivet på grämde mig lite. De är otroligt fina de tretåiga och lite ovanliga att få se. Jag bytte till det stora telet i hopp om att det skulle dyka upp fler fåglar. Det dök inte upp några fåglar men jag gick i min ensamhet och i otroligt skön tystnad och bara tittade mig omkring. Njöt av att vara ute och gå. Inte tänka på så mycket och få ett vinterlandskap. Det är jag inte bortskämd med i stan.


När fåglarna inte visat sig och jag nådde den första av två broar bytte jag till ett mindre macrobjektiv. Det skulle visa sig vara ett perfekt val när man ska fota genom en lens ball.
Fettjeån var så pass frusen att jag kunde gå i den för att få en bra vinkel genom bollen. Jag kröp runt i snön och när jag reste mig upp passerade ett sällskap med sex personer. Att vara ensam på vandringsleden en torsdag i december visades sig vara svårt. Det var inte första sällskapet utan jag mötte tre till under de timmar jag var ute.


Fram till vindskyddet är det ungefär 2 km och sedan ca 150 meter till fram till själva fallet. Leden har rustats upp och stentrappor har lagts ut där det tidigare varit svårt att ta sig fram. Det gjorde att promenaden dit gick fortare än vad jag minns den när vi senast var dit en sommardag 2018.
Man har också rustat upp eldstaden vid vindskyddet och jag kunde sitta på en fin bänk och ställa den lilla gasbrännaren på ett galler. Där hade jag fin sikt mot fallet. Kokade vatten till lunchen och kokade en halv panna kaffe medan en familj var fram och tittade på fallet. Lagom tills de kom tillbaka hade jag packat i hop mina saker och kunde gå upp dit för att fota det nästan frusna fallet.
Den här tiden är det extra häftigt att kunna gå nästan ändå fram och veta att man går på det som annars är mycket vatten nedanför själva fallet. Lite längre fram i vinter är fallet populärt bland de som isklättrar.


När jag fått de bilder jag velat och nästa sällskap hade kommit upp till fallet vände jag tillbaka ned mot parkeringen igen. Jag hade inte särskilt bråttom och spanade efter fåglar och fotade ett av de mindre fallen man passerar.
Efter fyra timmar kunde Hasse plocka upp mig på parkeringen. Jag var nöjd efter en hel dag ute i dagsljuset även om det var lika grått som det varit nästan hela december. Jag var också nöjd över att valt bort vandring på fjället mot att få gå till Fettjeåfallet. Vi är sällan där. Mycket för att det oftast är så mycket folk där om sommaren. Nu fick jag lite mersmak och faktiskt en liten nyfiken längtan att isklättra höjdrädd som jag är. Vem vet!

Har du inte besökt Fettjeåfallet tycker jag att du ska göra det! Vägbeskrivning finns i mitt tidigare inlägg om fallet och som en bonus också Sångbäcksfallet.
02 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Jag gillar verkligen att läsa dina bloggartiklar
[…] För precis ett år år sedan gjorde jag en utflykt dit själv med lunch i ryggsäcken. Jag ville fota. I dag gjorde vi likadant. Som för ett år sedan var leden fortfarande gåbar och snötäcket tunt. Till skillnad från i fjol var både ån och fallet fruset efter många dagar med riktig kyla. […]