I går åkte vi downhill i ett höstvackert Järvsö. Frost på morgonen, dimma i dalen och värmande sol mitt på dagen. I morse vaknade jag upp till några centimeter snö här i Storhogna. Det är den 18 oktober och jag befinner mig verkligen mellan två säsonger. I vanliga fall hade jag varit jätteglad över den allra första snön. Nu kändes det lite för tidigt och inte alls särskilt kul. Jag räknade ut att jag sprang i sista snön i i mitten av juni och nu 4 månader senare år jag i snö igen. Sommaren och hösten har gått fort i år. Och kanske berodde min uteblivna glädje över snön helt enkelt på att jag kanske kände mig lite nere och inte på så bra humör i förmiddags.
Att få komma ut en stund på fjället brukar göra humöret lite bättre. Vi packade ned kaffetermos och lite fika och parkerade bilen vid stugområdet vid Ripfjället. Där tog vi sommarleden till fäbodvallen Fallmoran och vattenfallet en liten bit bort från själva Fallmoran.
Vi gjorde oss ingen brådska och satt en lång stund mot en stugvägg och drack kaffe. Än värmer solen och vi fick lite takdropp. Med lite fantasi skulle man kunna tro att det är vårvinter sa Hasse.
När det blev för kallt på den fuktiga plankan vi satt på tog vi oss via hala och blöta stenar ned till vattenfallet. Det som ligger lite anonymt en bit från vinterleden och sommarleden mot Vemdalsskalet. En led jag ofta både cyklar och åker skidor men som jag sällan viker av för att besöka fallet. Jag har bara varit där en gång tidigare, varför inte fler gånger vet jag inte för det är riktigt fint. Även en höstvinterdag när alla färgerna är borta.
Vi gick från det nedre fallet upp till det övre och sedan via lite mindre hala stenar upp mot leden till Fallmoran igen. Nu fick vi medvind och varm sol i ryggen och det kändes plötsligt väldigt fint med den första snön. Den som stor sannolikhet kommer att ligga kvar.
Och visst blev humöret bättre av att få komma ut och gå ett par timmar. Fjället har den inverkan på mig. Det är långt i från ljud dygnet runt, bilar, människor och gatulampor och framförallt långt i från jobbet och sånt som väntar en ny arbetsvecka. Och få ta en tur så här i första snön är ändå speciellt, inte för djup snö för att det ska bli för tungt att gå men ändå med mycket vinterkänsla.
