Från bucketlist:en – Zekes löjliga och favoriten Bazinga

Under åren har jag skrivit många bucketlist på bloggen. Om saker jag vill göra och klara av när det kommer till cykling. Att cykla på bakhjulet har hängt med sedan 2015 och jag kan väl säga att jag klarar av det lite grann nu fem år senare. En annan punkt som följt med länge är att som jag beskrev det 2018 ”Åka den stökiga och tokigt branta Zekes Löjliga på Frösöberget” Nu känns inte stigen tokigt brant längre.

Jag klarade den stigen redan förra våren när jag dundrade fram på berget och kände mig oövervinnlig. Jag åkte stigen ett par gånger och det senaste hela åket slog jag mitt pers med många sekunder. Helgen efter cyklade vi en vanlig stigrunda med Happyridegänget och jag gick över styret strax innan stigen blir brant och riktigt stenig. Jag åkte på superiorn och det var halt av regn. Jag gjorde illa mina revben och fick sedan en mental spärr. Jag åkte inte Zekes något mer under sommaren och det tog länge innan jag vågade släppa på fart igen.

Det är egentligen ingen avancerad stig. Lite mer old schoool-downhill som cykelvännen Anders sa i helgen när jag äntligen vågade köra den igen och med lite fart. Den börjar ganska flackt men har mycket rötter och sten och brantar på ju längre ut och ned på berget man kommer. Sista biten har ett ganska stort parti med sten där linjevalet avgör farten. Den slutar med ett par sköna kurvor innan man landar strax ovanför byvägen vid ett elskåp. Jag oftast med ett brett leende på läpparna och bromsskivor som osar varma. Zekes har ingått i Endurotävlingen här och de som kan köra den har gjort det sinnessjukt fort. Men oavsett fart är Zekes en underbar liten pärla och en stig som jag återigne ska nöta gång på gång nu när modet finns igen!

En annan liten pärla som jag inte haft på min buckelist men som ändå får lite utrymme här är leden Bazinga. Den är starten på AM-banan och ger otroligt mycket cykelglädje. Den har lite av varje bortsett från branta partier vilket jag uppskattar. Stenigt stök, rötter och små drop och några sköna kurvor. Den startar uppe vid toppen av Gustavsbergsliften och går ned till elljusspåret ett par hundra meter bort. Den går utefter en lite brantare kant som ger alldeles lagom mycket pirr i min mage och utmanar min höjdrädsla så pass lite att det bara känns lite häftigt att med hög fart hålla kurs med en ravin på sidan om sig. Är det blött blir Bazinga en utmaning när den går in i skogen och leran blir slirig och förrädisk. Bazinga har varit med som specialsträcka på endurot och är även det en led som de snabba kört oerhört fort på!

Tänk vilka otroliga fina leder det finns på berget här i stan och dessutom byggs det nytt! Enklare leder och uppmärkning av dessa. Det är ett projekt som pågår via kommunen och jag tror att det kommer locka allt fler att komma hit och cykla.

Här är lederna på Strava.