Frösölång och Rödön – en fin distanstur

Frösö lång är en riktig klassiker här och de allra flesta har sin variant av den. Den här också under fått ändra sträckning när tomter tillkommit och stigar har försvunnit. Jag cyklade den allra första gången den 19 maj 2009 och jag kom att tänka på den allra första gången när jag i dag 12 år senare cyklade delar av den. Jag bloggade faktiskt om den där rundan. När jag skulle bryta av mitt landsvägscyklande med att ”cykla MTB” eftersom det nog gav bra träning inför Vätternrundan.

Jag hade en tung enkel Scott Contessa som var på gränsen för liten i storleken och hade en framdämpare som jag i dag inte ens skulle säga var en dämpare. Men då var cykeln alldeles perfekt. Jag hade kopierat av rundan som hette Frösö Lång i boken om cykling i Jämtland. Det var före kartor i mobilen med gps-punkter. Långt före strava och cykeldator med GPS-funktion för gemene man. Jag hade för säkerhetens skull ritat ut rundan med färgpenna på kartan.

Det tog fyra timmar för mig att ta mig runt ön den gången. Det blev många felåkningar och partier där rötterna var lite för stora och svåra. Men jag kommer i håg att jag fick mersmak och när jag backar i bloggen ser jag att redan dagen efter hade jag cyklat mtb igen. Då en kortare variant med en då nioårig dotter och min före detta sambo. Jag bloggade även om det och när jag läste det nu blev det en rejäl nostalgitripp.

Idag 12 år senare rullade jag ut på min stigcykel för att köra distans med ungefär hälften stig och hälften väg. Inte i syfte att variera min cykelträning inför vättenrundan som då utan bara för att låta timmarna ticka in. I dag cykelshorts och knäskydd något som jag skulle ha skakat på huvudet åt om det varit för 12 år sedan. Jag ville få runt 3 timmars cykeltid.

Jag valde stigar på össtidan av ön och sedan grusvägar när jag nådde Rödön. Körde vilse bland ladugårdar och små leriga vägar och önskade att jag hade den där gravelbiken som jag drömmer om att kunna köpa. Tänkte att i fjol körde vi nästan precis samma runda när långloppscupen blev digital.

Jag åkte över Rödöbron igen och tog fram min efterlängtade banan som jag tänkt på länge energilåg som jag var. Äter halva och tappar halva i gruset. Den känslan var inte roligt. Jag fortsatte sedan längs med västra stranden på stigar som många säger är de allra finaste på Frösön.

I stället för att vika av och runda Bynäset åkte jag upp mot F4 och tittade till SM-banan som får växa igen och snart bara är ett minne blott. Jag tog sedan över golfbanan och sommarhagen på stigar som jag förr tyckte var det bästa som Frösön hade att bjuda på. Och som jag fortfarande tycker om.

Jag ringde Hasse en kvart från stan och vi bestämde oss för att mötas upp i Badhusparken för en fika. Där slog klockan över på tre timmar och jag kunde nöjd lägga ett bra distanspass till samlingen.