Det är grått utan för mitt hemmakontorsfönster. Det har varit det hela dagen. Regnet hänger i luften och november visar sig verkligen från sin gråaste sida. Just nu är det väldigt svårt att vara pepp på november även om de senaste dagarna har varit fina. Vaknade i morse och var så otroligt trött och önskade nästan att jag var sjuk och bara kunde få somna om. Nu är ju verkligheten inte sådan att det går att somna om en måndagsmorgon.
Jag skulle så gärna vilja säga att jag pepp på veckan som kommer. Inte bara se på veckan med ett skratt av uppgivenhet. Jag har semester på onsdag. Ändå från till måndag nästa vecka. Det är dagar som jag måste ta ut som annars skulle försvinna. Det finns inte utrymme till att flytta fram de här dagarna, jag har nämligen fler dagar att ta ut. Vi hade planer på att vara ute ett par dagar på fjället. Åka till Fjällnäs när Dalarna fick skärpta restriktioner. Men nu ska det snöa rejält och fjället känns inte aktuellt. Jag fick en ganska bra ide om att åka till Skuleskogens nationalpark men så fick Västernorrland skärpta restriktioner i dag. Inte för att vi skulle träffa särskilt många ute i skogen men tanken var en natt på hotell i Övik. Så nu får vi tänka om igen och vara kreativa. Plocka fram något roligt i vår närmiljö. Där vi inte träffar så många andra och kan hålla avstånd.
Och skrattet fastnar lite halsen när jag hör på presskonferensen. Inga sammankomster på mer än 8 personer. Det är verkligen på allvar och det börjar kännas jobbigt på många sätt nu. Vi är det ena län/region som inte har skärpta råd ännu men jag tror inte att det ligger så långt borta tyvärr. Får vi det blir mitt sociala nätverk nästan ingenting. Hasse jobbar borta från och med första december, jag sitter hemma och jobbar och mitt hushåll består ju av mig och Hasse och Cissi emellanåt. Det kommer att kännas även om jag sedan mars begränsat mig mycket. Jag saknar min svärfar något enormt. Jag har bara umgåtts med några få personer och allra mest utomhus tillsammans. Jag jobbar mestadels hemma och gör så få hembesök.
Men jag får hitta lite ljusglimtar i vad som kändes väldigt mörkt just nu. Som att jag har några lediga dagar med Cissi, att jag har en podd att klippa och lite att pyssla med bakom kulisserna på podden. Jag har massor av stigar att cykla när jag är ledig och stugan att vara i. (Har fått frågan och påpekande tidigare kring detta men stugan ligger i samma region/län som vårt sjukhus. Jag belastar ingen vård som jag annars skulle belasta om något händer mig)
Och vill ni ha pepp tycker jag ni ska kika in hos Elna och läsa om en bra måndagskänsla och hos Sara Rönne som skrev ett peppigt inlägg om att känna livet i sig igen!
4
