Dagen efter

Så nu har jag passerat, jag står fortfarande upp på benen. Hade lite främmande i går, åt god tårta och somnade som en klubbad säl. Så firar man. Men tamtusan vad deppig jag känner mig, det är inte kul detta. Nere i skoskaften och vill helst av allt bara dra täcket över mig på morgonen och inte gå upp alls. Nåja det går över, nu är jag i allfall 30 år.

Som grädde på moset ska jag till tandläkaren i dag, jag kunde inte dra ut längre på det, finns inga nödlögner kvar att dra för att avboka besöket. Nu är det att bita i det sura äpplet, öppna munnen få domen öppna plånboken och se glad ut. Finns det något mer obehagligt än tandläkare? Får se det positivt, efteråt, om ett par besök så är tänderna i topptrim.

RPM till kvällen, jag ska delta, bara köra ut mig. Det är skönt för omväxlingens skull. Inte behöva tänka på att prata, bara rensa huvudet.