Dålig karaktär

Jag vs löpbandet på Fristilen 0-1. Jag kunde inte motivera mig längre än 5 km sen klev jag av. Efter 4 km la ajfånen av och att höra sina elefantkliv på bandet gav ju inte heller någon extra krydda till det hela.
Tråkigare sätt att springa finns nog inte. Löpning skall bedrivas utomhus är min åsikt just nu.  Tanken var att detta skulle bli det sista långpasset och jag tordes inte ge mig ut i mörkret ensam.
Provade även utspädd enervit under mina långa km, det funkade inte, magen protesterade dirket. Det oroar mig en aning, 3 mil med bara vatten är som att be väggen komma.

I stället gjorde jag skäl för min bloggs namn, in bland vikterna…för fotografering. Nä men jag gjorde armhävningar, många reps i brutalbänken och rullade lite på pilatesbollen. Vaknar nog med grym träningsvärk i magen i morgon.

Nåväl, nya tag i morgon, lunchlöpning, inga hembesök inbokade så en halvtimme kan jag undvara för att köra lite, UTOMHUS.