Dan före dan

Jag har landat i soffan nu. Soffan i stugan. Jag har slagit in Hasses julklapp som jag äntligen fick klar i dag. Har kokat risgrynsgröt och smakat julskinkan. Sippat på ett glas rött och kommit ner lite i varv. Inte av vinet såklart men av att få göra helg och lämnat lägenheten och kontoret i stan för ett par dagar. Vi har facetime:at med svärfar och önskat god jul. Pratat med pappa i telefon och fnissat en stund med Cissi i telefonen. Vi ringer varje dag även om vi ses Cissi och jag.

Dagen gick ändå fort i dag. Jag vaknade tidigt och bestämde mig för att skriva klart det som behövdes när jag ändå var vaken. Med en stor kopp kaffe och radion på fick jag mycket gjort. Lagom till tiorasten dök Cissi upp och drack kaffe. Vid lunch körde jag veckans näst sista tuffa pass. 40/20 sekunders intervaller med en stark känsla i benen. Som om benen fick utlopp för sista tidens stress och frustation.

Jag stämplade ut vid två och lämnade ingenting till mellandagarna. En otroligt skön känsla när allt gått i ett sista tiden. Jag hade packat bilen med allt som skulle med. Fixat både janssons, paj och bröd som jag lovat. Jag behövde bara göra ett snabbt stopp på Coop i Brunflo där det var alldeles folktomt til skillnad från affären nära mig hemma i stan där det var kö ut på parkeringen.

När jag slog på spotify i bilen och kunde lämna stan blev jag lugn och tänkte att det blir en bra jul det här och ledigheten som väntar om ett tag välbehövlig. Jag stannade i Tandsbyn för att fota himlen som bran och ingen mobilkamera i världen kunde göra rättvisa.

Nu ska jag snart sova. Det väntar en helg av lugn skidåkning, massor av mat och förhoppningsvis en del promenader med kameran. Sedan åker jag in till stan och jobbar i mellandagarna och det känns faktiskt ganska bra.