De där durcaellbenen ja…

De var inte fullt så pigga och snabba i söndags. Magnus var oförskämt pigg däremot, efter ett tag. Vi hade tänkt att åka lite längre, allt var frid och fröjd till Fåker, vi hade ganska bra tempo bortöver Hara. Vindar från olika håll, trodde att det skulle vända när vi kom ut på 45:an. Magnus råkade uttrycka sig lite tarvligt innan backarna i Grönviken, där tände jag, benen hängde inte med och jag tjurade på med tunga växlar upp för backarna mot Brunflo, ilsken och trött i hemsk motvind. Gick in i väggen och var så skakis i benen i Brunflo att jag faktiskt funderade på om jag verkligen skulle ta mig de sista 2 milen hem. Tjurig avstod jag en mars som jag sen ändå fick köpa på Statiol för att kunna ta mig hem. Mätaren stannade på 7.5 mil.

I går åkte vi en kortare tur över Kännåsen, åt rätt håll, gick undan, vi låg på bra, lite seghet kvar i benen dock. Mötte inte så många cyklister som i söndags då jag tror alla cykelburna Östersundare var ute och luftade sig. 2.5 mil i går, inte mycket att hänga i julgranen men det är ändå bättre än inget och en timme på sent på kvällen räcker tidsmässsigt. Det som oroar mig lite är att jag får kramp i ryggen, framförallt när jag kör uppför och lite längre, söndagens tur var 2.5 timme, lägg till 7.5 timme på det vetetusan om jag tar mig runt vättern utan ipren. Nåja det är ett tag kvar att vänja kroppen.
Idag är det defentivt vila, sex träningsdagar på raken, kroppen behöver det.