Debut som innebandysupporter

Första gången som innebandymorsa, lite annat än när man fick sälja bullar och sockerkaka på någon gräsmatta medan ungarna spelade cup/match eller mest (läs min dotter) drog upp grässtrån och fixade med hårflätorna. Vi insåg till slut att fotboll inte hade någon framtid, till min glädje.

Just hänger vi i Strömsund, en litet samhälle i norra delarna av länet. Dit man aldrig brukar åka, 10 mil enkel resa.

2 matcher, dotterns lag spelar mot killarna. Det är tunnsått med tjejlag tyvärr.

Första matchen slutade 5-1 till Strömsund. Tjejerna bjöd på hårt mostånd.

Det var nervöst att sitta på läktaren och se sin dotter i nummer tre spela. Hade också fått stränga order om att inte hejja för mycket. Lättare sagt än gjort.

Nu har vi fyllt på depåerna och laddar för match nummer två, tjejerna möter Hammerdals killag.

Jag gillar det här! Stolt över att ha en duktig tjej och roligt att få vara med och hejja fram.

Tja, innebandy är inte så tokigt söndagsnöje.