Den här vintern har varit sagolik

Vintern är inte riktigt inte slut ännu men den där fluffiga, kalla och snörika vintern har passerat. Nu är det vårvinter där det kan komma mängder med snö men dagarna är i regel varma. Jag tänkte när jag kom hem till stan efter nästan två månader i stugan att jag missat Östersundsvintern. Jag kom hem till plusgrader och regn. Och det var lite sorgligt på ett sätt att inte fått så mycket av det fina som Östersund bjudit på men däremot fått en rejäl dos av fjällvinter i år. Jag gillar annars att ha det båda av två världar som Storhogna och staden ger mig. Det är också en anledning till att jag inte flyttar hit till Storhogna permanent. Jag kan ju faktiskt äta lite av kakan och har den kvar.

Men det har varit fint att få spendera en längre tid här på vintern än vad jag annars brukar göra En vinter som gick otroligt fort i år. En vinter som också var sagolik. Jag tänkte på det i går när jag såg på Peter Persson In i Vildmarkens, nya avsnitt av de stora Skogsäventyren. (Väl värt att se och betala en slant för! Han gör suveräna filmer) De befann sig i Norra Moras vildmark och hade lika snöulliga träd som vi har haft här hela vintern. Jag tänkte att jag inte mindes någon vinter förut med så mycket kallsnö på träd och i skogen.

Minnet brukar ju vara kort så jag reseervar mig för att jag minns fel. Men de sensate åren har vintern kommit ganska tidigt, töat runt jul och sedan kommi ti gång igen i januari. Träden har varit snöulliga men vinden har blåst dem kala omvartannat. I år har det varit så mycket snö att många av våra träd på tomten har gått av. Det har helt enkelt blivit för tungt.

Det har varit otroligt vackert. Så där overkligt vackert att jag vill nypa mig i armen och stanna tiden lite. Och jag har tagit tillvara på de här vintermånaderna utan att stressa. Jag har åkt mer skidor än på många år. I fina förhållanden på Storhogna, i Klövsjö och på Vemdalsskalet. Samlat mil i kyla, i sol och sådana där gråvädersdagar men som ändå är så fina.

Jag har också ägnat mer tid åt dricka kaffe utomhus i vinter. Vi har gjort ett par turer med snöskor och turskidor. Korta turer häromkring. Sådant där som jag i bland tänker att jag så gärna vill göra men inte kommer mig för.

Men allra mest har jag fotat den här sagolika vintern och det som jag kommer att minnas allra mest. Alla kvällar och sena nätter jag letat norrsken eller stjärnhimlar at fota på Katrinatoppen. Gått rakt ut bland de där snöulliga träden med snöskorna som jag inte skulle nå annars. Tungt för benen och många gånger ett rent träningspass att ta sig fram men väl värt efteråt. Som att stå på en klippavsats ute i en slalombacke i Klövsjö eller bland djurspår precis där fjället börjar slutta nedåt och blicka ut över Klövsjöfjällen.

Jag har samlat på mig så många fina minnen och hittat platser att besöka till sommaren. Förhoppningsvis många av dem i löparskor och lika många av dem med fikaryggsäck, kamera och vandrarkängor.

Men än är inte vintern slut. Hela mars och långt in i April kan bjuda på riktigt fina skid- och fatbikeförhållanden här i Storhogna samtidigt som stigarna så småningom tinar fram hemma. Sedan kommer den där mellanperioden när jag inte alls är så mycket här. När cyklingen hemma lockar så mycket och cyklingen här inte är så mycket att hurra för tills fjällen och stigarna blir snöfria.

Om du vill ha lite mer sagolik Storhognavinter ligger det en 30 sekunders reels ute på mitt fotoinstakonto @enqvistphotography. In och kika!