Det är för kallt, det snöar, det blåser och det är kärvt i spåren

I bland är ursäkterna många när något känns lite jobbigt. I bland är även det roliga motiga och vissa dagar har jag ingen lust alls att träna eller röra på mig. I går var en sådan dag. Peppen för skidåkning avtog när jag stod i 13 minus och skrapade bilens vindruta och frös ändå in på benen i kroppen. Jag och Hasse hade bestämt att åka en tur gemensamt på lunchen eftersom ett snöfall skulle komma in under eftermiddagen.

När jag sedan åkte från ett möte på stan upp till jobbet blåste det rejält. Så där att snön yrde från taken. Jag ringde till Hasse för att stämma av att han fortfarande var sugen att åka skidor trots blåsten. Egentligen ville jag mest få höra att han inte heller var särskilt sugen. Mina försök att göra den där blåsten lite värre än vad den var bet inte på honom. I skogen är det lä. Jag kunde inte sätta emot så mycket och sa att vi syns på parkeringen vid kvart i tolv.

Jag bytte om och tyckte det bara var jobbigt. Åt en banan och tänkte att jag var sambo of the year som ändå offrade mig för kylan och blåsten för att Hasse skulle få sällskap på rundan.

Men väl ute på ÖSK:s trekilometersrunda var det trots allt fint. Visst blåste det rejäl motvind på vissa delar och snön som yrde in gjorde spåret lite kärvt. Kallt var det däremot inte när jag väl fått upp pulsen. Det blev helt enkelt ett superbra stakpass till lunch och jag kände mig stark och kände att jag lyft min teknik. Hasse skejtade bredvid så som vi numer gör när vi åker tillsammans och jag får lov att skejta mindre på grund av knäbesvär.

När jag kom upp på jobbet hade ag mer enerbi och tänkte som så många gånger att jag sällan ångrar ett pass oavsett hur motigt det var att komma i gång. Det är ju skönt efteråt och lite extra skönt när jag trotsat mina egna bortförklaringar. Jag kom cokså att tänka på den roliga listan jag skrev om för herrans massa år sedan. Listan om bra ursäkter att ta till när man ska cykla. Den kom till under ett par fruksostar efter Happymorningride.

I dag däremot är jag pepp på skidåkning men kroppen säger annat. Den är mör och trött efter stakningen och jag behöver lägga in en vilodag. Jag har tänkt att köra långpass i helgen och behöver fylla på med energi och återhämta mig. Det är ingen ursäkt eller bortförklaring utan bara ett klokt sätt att tänka!

6

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: