Det finns intervaller och så finns det intervaller
 |
Jag följer min plan. Sista tuffa passet inför Vasan i går. Kort och intensivt för att sedan köra lugnt i kväll på spinningen som instruktör (en utmaning) och vila onsdag och torsdag. Eventuellt åka ett lugnt och kort skidpass på fredag. En möjlighet till en extra dag i Storhogna med minusflex på kontot dök upp. Vila lördag och lite extra käk under veckan och examen på söndag.
Gårdagens intervaller på SkiErgen var de värsta och de bästa jag genomfört på mycket länge. Det finns intervaller och så finns det intervaller.
Det var inget nytt upplägg. Jag har kört dem förut. Det var bara det att jag satte dem perfekt i går. Perfekt i det här sammanhanget var bland annat att jag efter varje intervall på 30 sekunder inte kunde stå utan låg flämtande i en hög vid skiergen. Benen och överkroppen skakade och jag fick hålla i mig för att få världen att sluta snurra. Kunde resa mig upp och dra lite aktiv i ett par sekunder innan det var dags igen. Pulsen skyhög. Tjejen som körde ett hårt cirkelpass bredvid tyckte att det var inspirerande och peppande. Jovars.
10 stycken 30 sekundare med lika lång vila gick ganska fort och mitt i all smärta log jag. Vilade i fem minuter innan jag upprepade setet igen. Hög frekvens och tungt motstånd för att driva upp pulsen ytterligare. Jisses vad kroppen kan levera när hjärnan kopplas bort och allting handlar om att hålla ut. Inte tänka bara göra.
Efteråt en känsla av eufori samtidigt som jag var en hårsmån från att kasta upp. Tanken till en liten käck efter-träningsbild i vårt omklädningsrum blev inte som jag tänkt. Jag behövde få världen att sluta snurra.
Jag är ett litet steg närmare mitt forna pannben och ett steg närmare att våga ta ut mig på trainern igen. På riktigt. Det ger lite självförtroende och känslan av en stark kropp är en skön känsla. Om jag blir snabbare mellan Sälen och Mora återstår att se. Jag vet i allafall att jag längtar efter intervallträningen på trainern.
10 Comments
Leave a comment
Galet är bra kom vi väl fram till häromdagen… Grymt jobbat! Det kommer gå skitbra på Vasaloppet…
Det gjorde vi ju! Tack. Jag ser faktiskt framemot att ta ut mig på samma sätt på cyklen nu.
Jag hoppas, det, bara föret är med mig så!
Åh, jag önskar jag var där. Jag har inget pannben, ingen ork och kör ingenting ordentligt. Gissar att man har perioder då det helt enkelt får vara bra så för att hitta de där perioderna som du har nu. Grymt bra jobbat!!!
Det kommer Elna, det har vi. Det är jag helt säker på. Jag har kommit ur min nu och hoppas att det håller i sig!
Du är ju föressten grym på att hålla i distanspassen, det skulle jag ha velat gjort..på cykel. Fast skejt lär vara bra för cykelben har jag hört 😉
Jag kan intyga att det minsann togs rejält i dom intervallerna. Det var en ganska blek figur som tassade in i lägenheten efteråt.
Grymt kört vännen! Du rockar!
haha jo så var det nog ja! Tack så mycket 🙂
Vet precis känslan – den inträffar alltför sällan för min del – men när den väl inträffar så! Det kommer att gå så bra för dig på vasan så! Heja heja!
Det gäller väl att kunna visualisera den känslan när det blir motigt..tankens kraft som man säger. Tänkte jag skulle utöva lite mental träning i vår.
Tack, all pepp behövs!
Här trillade jag in bara för att jag själv (som inbiten basketspelare) ska åka stafettvasan nu på fredag efter att inte ha stått på skidor sedan 1975. Jätteintressant inlägg om intervaller och ståutkänslan – och lycka till!
Välkommen! Vad roligt! Det kommer nog att gå bra. Stafettvasan skulle jag också vilja åka så småningom.
Roligt att du gillade inlägget. Och tack så mycket och lycka til själv!