Down memory lane – Strava

Elna skrev häromsistens ett inlägg om tretusen stravapass. Om det första passet hon reggat 2012 och delade med sig av bilder från förr. Jag såg mig själv på en av dessa. En skidbild från Åre Björnen 2017. Vi var ett gäng bloggare (som det hette då) på workaction och hade fina dagar i Åre. Inspirerades av varandra, knöt kontakter och jag åkte hem med nyfunnen fotolust. Just det där passet var mitt och Elnas första och enda skidpass tillsammans. Jag minns att vi tog en bild till vår kommande podd som vi börjat spåna på. Den där bilden väckte också massor av andra minnen från min egen träning under alla år jag har haft strava.

Jag reggade mig 2014, eller åtminstone signade jag upp mig som betalande användare då. Minns att jag låg i soffan i stugan och funderade på om det här med Strava var något att ha. Jag hade säkert innan jagat en Strava-krona uppför någon backe runt Storhogna och det hade såklart triggat min tävlingsinstinkt. Äsch tänkte jag och tryckte på betala-knappen. Ett tag är det säkert värt några kronor. Det var inte så dyrt på den tiden även om jag hade lite beslutsångest om jag får tro blogginlägget jag skrev. Innan om jag tänker efter hade jag haft Strava ett tag men bara i bakgrunden. Innan hade jag Funbeat som så många andra och använde det långt efter jag började med Strava.

Nu med en titt i backspegeln var det ett bra sätt att regga sin träning med många möjligheter att ta fram all möjlig statistik. Lite som Trainingpeaks är i dag. Man kunde också interagera med andra, ha vänner och kommentera pass. Jag vet inte exakt när Funbeat gick i graven men tror att jag faktiskt sparade ned mina träningsdata. På någon hårddisk i någon mapp någonstans. Jag bloggade faktiskt om att Funbeat gick i graven.

Sedan juni 2014 har varenda pass reggats och jag har varit betalande medlem sedan dess. Jag har jagat QOM:s som en effektiv intervallform. Jag har hängt på utmaningar som att cykla ett antal mil eller jagat höjdmeter. Hängt i grupper och hittat många nya människor att följa och interagera med. Har grottat ned mig i statistik som jag gillar, lagt in mina cyklar och hållit koll på hur många mil de gått. Jag har delat bilder, hittat på många finurliga passbeskrivningar och delat med mig at rutter, hittat nya ställen att cykla på och öst kudos över mina vänners pass. Däremot har jag aldrig bytt profilbild för den gillar jag.

Jag blev också lite nyfiken efter Elnas inlägg på hur många pass jag har reggat under åren. 4757 pass har jag gjort. Det är många timmar av mitt liv. En salig blandning av löpning, cykling, simning, styrka och skidåkning. Av de passen är faktiskt 3537 stycken cykelpass och 90482.6 km cyklade. Hade jag enbart cyklat landsväg hade nog milen varit fler.

Det är här timmar som jag investerat i mig själv. För att förr kunna vara mitt bästa jag på tävlingar, till att må bättre och kunna vara aktiv i många många år. Det är timmar av teknikträning. Timmar utför, i stökig cykelterräng, i hopp för att bli bättre och långa långa distanspass. Häftigt och mäktigt när jag tänker efter. En liten sidogrej, eller stor egentligen är att nästa år har jag kontinuerligt tränat cykel i 20 år. Lägg till en massa andra träningsformer på det. Det är en livsstil helt enkelt. Och trodde jag att jag skulle hålla på med cykling i 20 år när jag rullade över mållinjen på min fösta Vätternrunda? Tveksamt men jag har behövt få ut rastlöshet och överskottsenergi på något och i mitt fall genom träning. Vem vet, hade det inte varit cykel kanske det hade varit en hel annan sport.

Åter till Strava och den där nostalgiska resan tillbaka. Det första passet jag har lagt in är ett skidpass 2012. Ett pass i spikbodarna med ett ganska moderat tempo. Det finns ingen beskrivning och jag anar att det är pass som jag fört över från Funbeat. Det var ett av alla pass jag gjorde inför mitt första Öppet Spår. Har inte bloggat om det och hittar inga bilder från det passet.

I maj 2012 har jag första gången skrivit en rubrik. Lika kort som som själva rubriken- Frösö kort. En runda jag ofta cyklade förr om åren. Inget skrivet om den turen heller. Men någon gång sent 2014 har finns det mycket information under beskrivningarna.

Det är häftigt att kunna spara sin träning under så många år. Gå tillbaka och minnas, lära sig av misstagen och plocka upp sådant som var bra. Att fortfarande kunna sporras av sina egna tider på segment och pers i effekt inomhus. Sträva efter att bli en lite bättre version av sig själv så länge som det går. Så jag tror med all säkerhet att jag kommer använda Strava i många år till. Som den där träningsdagboken och peppen att ta i lite mer.

Det sist reggade passet, det 4757:e var i dag. Gympass med min dotter! Det var inte i går jag var på ett gym och än mindre tillsammans med Cissi. Jag har löst träningskort igen efter många års uppehåll och vill kunna lyfta tungt igen och ha en kropp som håller!

Tack Elna för inspirationen till det här inlägget! Så kul att dyka ned i arkivet i bland!