Dromskåran i Bydalen, en fin dagstur!

Jag glömmer ofta bort Oviksfjällen när jag tänker fjällturer. Det är synd för fjällen där är höga, mäktiga och lättillgängliga. De är de fjäll jag har närmast från Östersund, bara 6 mil bort om jag tar färjan över till Håkansta. När Cissi, min dotter var liten gjorde vi några turer till Bydalen för att åka slalom. Det var ett bra område för barn med rimliga liftkortspriser. På senare år har jag cyklat i området vid några tillfällen, en gång med fatbike bland annat. Jag har också och gjort en biltur efter Fäbodvägen till Arådalen. En fin hösttur 2019 när jag var nyopererad och inte tog mig så långt med kryckor.

För ett tag sedan fick jag anledning att besöka Oviksfjällen igen. Jag och min dotter hade planerat en helg i norska Namsos. Vi skulle låna husbil av min pappa för att åka i väg att cykla och vandra. Men väderleksprognosen visade regn hela helgen vi hade tänkt att vara borta. Vi bestämde oss för at stanna hemma och titta på andra alternativ. När det skulle bli sommarvarmt hemmavid och även till fjälls föll valet på en dagstur till Dromskåran.

Vi packade med oss kaffe, varsin påse torrmat för ut på tur-känslans skull och tog väg och färja till Höglekardalen och Dromliftens liftstation. Att at färja via Isön ut på Norderön och vidare vid Håkansta spar både tid och drivmedel för oss och är ett litet äventyr i sig.

Vi tog oss an den första riktigt jobbiga klättringen längs slalombacken upp till Dromliftens toppstation och vidare upp på kalfjället. Vi hade inte hunnit med morgonkaffe hemma så första pausen gjorde vi redan strax efter nio. På en bänk med utsikt över fjällen kokade Cissi gott Lemmel-kaffe.

En kaffepausen fortsatte vi upp längs med Dromskårnas ena kant. Till vänster bredde den ut sig med sina branta kanter. Vi hade planerat att göra en rundtur och gå upp längs med fjällkanten för att sedan göra en topptur på Drommen och sedan gå ned i Dromskråran. Vi pratade med ett par damer som var på väg ut för att plocka bär. Sa till varandra att det var en fin dag för vandring. Bortsett från damerna var vi nästan helt ensamma på fjället den här dagen. Ovanligt efter pandemiår och stor hemester och fjälltrend.

Vi gjorde aldrig någon topptur på Drommen. Promenaden upp hade varit påfrestande och vi båda var trötta. I stället satte vi oss mot en sten uppe på tippen av skåran med Falkgångarfjället och den stora myren som utsikt. Drack kaffe och lagade lunch och lät timmarna gå.

När vi var nöja packade vi i hop oss och började vandringen tillbaka till bilen via stigen i Dromskåran. Stigen slingrar sig på ena sidan bergsväggen är både smal och brant bitvis. Det är lätt att få svindel när man tittar mot de branta klippväggarna. Men det är häftigt vilka krafter naturen kan bjuda på. Dromskåran skapades nämligen när inlandsisen smälte och enorma mängder vattenmassor forsade fram i passet mellan Falkfångarfjället och Drommen. Kanjonen som bildades är en så kallad sadelskåra. Den är 150 meter bred och ungefär 70 meter djup och cirka en kilometer lång. Det är lätt att känna hur liten man är som människa just där!

En kilometer kändes väldig lång och när vi äntligen tog oss ned till en fin rastplats där skåran slutade kunde jag andas ut. Mina ben var skakiga och jag var nästan lite illamående av den höga höjden. I bland slår min höjdrädsla till rejält. Men jag klarade det och det var en fin upplevelse trots allt.

De sista kilometerna gick först i riktigt fin fjällbjörkskog och sedan på skrå längs med fjällkanten. Vi bjöds på riktigt fin utsikt. innan vi kom ned i skogen och sedan kom ut i Höglekardalens semesterby. Därifrån tog vi liftgatan ned till bilen.

Vi konstaterade att vi fick en fin rundtur genom att ta fjällsidan upp och Dromskåran ned. Det går lika bra att göra turen motsols om man vill. Vi gick inte många kilometer men fick ändå mycket fjällkänsla. Framförallt fick vi båda mersmak på Oviksfjällen och blev sugna på att göra en tälttur någon gång i framtiden.

Fotograf Lennart Olsson har skrivit en bra guide till Oviksfjällen som du kan läsa här. Han har fler inlägg om de här fjällen å sin blogg. Här på Bydalsfjällen hemsida kan du läsa mer om hur du hittar till Dromskåran.