Eftermiddagskaffe vid Samevistet 

För två veckor sedan en eftermiddagskaffe vid ledkrysset femhundra meter upp på fjället. Ett skönt slut på en helg.

I går en eftermiddagskaffe 3 km längre upp. Vid Samevistet som fortfarande luktade våfflor långt efter stängningsdags. I sällskap med den stora hjorden renar och två nyfikna lavskrikor.

En sista fatbiketur i skymningsljus med galet trötta ben. På snö som var mjuk och tung och full av spår efter de sista sportlovsfirarna. Ett lugn över Storhogna fjäll som om två veckor åter fylls av lemmeltåg av skidande turister.

De är de här stunderna som ger energi som räcker för kommande arbetsvecka. En stund av tystnad och den där känslan av att aldrig någonsin vilja byta fjällen mot den större staden med alla människor. Känslan av att få vara liten och ensam i det stora. Det är en av många anledningar till att jag väljer att bo kvar här. I det som ligger ocentralt men så nära det som ger lugn.