Elghufs i Katrinabacken 

I väntan på snön och för att kicka i gång skidsäsongen spenderade vi 40 minuter med skidgång även kallat Elghufs. Ett bra sätt att få kroppen att jobba skidlikt och ett lika bra sätt att få upp puls och låta ben och rumpa jobba rejält. Jag provade det här för första gången för ett par år sedan när Fristilen ordnade skidgång med en av våra stora fd skidåkare Peter Larsson. Jag var lyrisk i det efterföljande blogginlägget och har sedan dess lagt in sådana här pass på höstkanten.

Runt vår stugan har vi många slalombackar som är perfekta för den här sortens träning. Förra året körde vi några pass i Kallebacken på Storhogna. Vi provade även ripbranten men den var för brant. Backen ska inte vara för brant utan hålla ungefär samma lutning hela vägen upp och det ska gå att springa i den. Det gäller att försöka trycka i från i varje steg, lite som att spänsthoppa sig upp och låta höfter och armar jobba så som de gör när man åker klassiskt.

För oss som inte tränar det här så mycket passar blåa backar fint. Så valet idag föll på Katrina och barnbacken på flaket. Den backen var dessutom mjuk av ljung och som kändes bättre för knäna. Fin utsikt gör vilket jobbigt pass som helst lite trevligare.

Vi körde korta intervaller upp och joggade ned. Bestämde oss för att springa en fast sträcka i stället för fasta minuter. Det blev 6 intervaller upp och jogg ned. Avslutningsvis joggade vi hela backen ned och gick upp i rask takt för att varva ned. Ett jobbigt men effektivt pass.

• 1,29 min – 147 i snittpuls och 165 i maxpuls
• 1,35 min – 152 i snittpuls och 167 i maxpuls
• 1,33 min – 154 i snittpuls och 171 i maxpuls.
• 1,40 min – 152 i snittpuls och 167 i maxpuls
• 1,44 min – 153 i snittpuls och 165 i maxpuls
• 1,43 min – 150 i snittpuls och 164 i maxpuls.

Helt okej ändå även jag i vanlig ordning tenderar att gå ut för hårt redan i första intervallen. Fördelen med den här formen av intervaller är att det egentligen inte spelar någon roll om det går långsamt eller fort uppför utan att pulsen hålls hög. Det är skönt att veta att det är okej att gå bara pumpen jobbar hårt. Däremot är det vidrigt med mjölksyra från knäna ned i fötterna för det tar något vansinnigt på vader och rumpa.

Nu ska jag bara ta mig i kragen och utföra det planerade styrkepasset som jag borde ha fått in som rutin för längesedan. Först en promenad för att suga ur det sista av finvädret.