En hårsmån…

I går hade jag änglavakt, någon såg till att jag inte slutade i asfalten. Jag var en hårsmån i från att krocka med en bil i Ås. Kommer nedför backen, alla som kör där vet att det går undan nedöver Byskogen. Inget undantag i går. Vid infarten ned Byskogen kommer det en vit Volvo från Lungvikshållet, jag kommer uppifrån nästan vid infarten var jag. Vad gör människan som kommer, jo hon svänger vänster utan att stanna, antigen såg hon mig inte eller så var det av ren hänsynslöshet. Jag bromsade för att vad fujin var värd, det hade regnat hela rundan och grus i bromskuddarna, fick stopp och kunde veja, turligt nog skulle inte bakomvarande bilar in efter henne. Det var bara något ögonblick i från att jag dundrat rätt in i sidan på hennes bil. Adrenalinet pumpade i kroppen och jag skrek rakt ut, fick stanna efter ett par meter eftersom benen skakade okontrollerat. Tänk vad oskyddad man är egentligen, på något vis har jag vant mig vid bilister som kör om millimeter i från sidan och styret men när någon helt oväntat får för sig att svänga mitt framför en hinner man tänka mycket. Det var ju så jag blev påkörd för två år sen, då gick det lyckligtvis inte så fort, varken för bil eller mig.
Egentligen borde jag skriva en ilsken insändare, eller dagens tistel i tidningen, men vad hjälper det. Tanten (ska inte använda fula ord) förstod nog inte sitt misstag. Herregud säger jag bara. Nåväl det blev 5.4 mil i regn i går, cykeljackefyndet är kanonbra, skoskydden ska inte få kallas regntäta!