En kaffe i Tysjöarna – när stressen blev lite för hög

Jag har nio arbetsdagar kvar på Myndighetsenheten här i Östersund innan jag börjar som biståndshandläggare i Åre kommun. Tiden går vansinnigt fort och veckorna efter semestern har varit en cirkus utan tält. Min kollega slutade när jag kom tillbaka från semestern och jag gör jobb till 180% på en 80% tjänst. En omöjligt uppgift och jag ligger såklart efter, får prioritera bort och försöka att ignorera att vissa högar växer. På måndag kommer en av två nya administratörer vilket är jättebra och jag har åtta arbetsdagar att lära henne det som behövs.

Man skulle kunna tycka att jag borde vara bra på att stresshantera, kunna ta pauser och vara uppmärksam på signaler att kroppen tycker det blivit lite för mycket stress. Efter att ha slagit i den där väggen två gånger är jag tyvärr inte så bra på det här ändå. Jag har varit på dåligt humör, haft ont i ryggen, fått snuva ett dygn, varit lika trött när jag vaknat oavsett hur mycket jag sovit och haft en duracellkanin i bröstet. Glömt saker och inte kunnat stänga av hjärnan på kvällarna.

Allt det där som jag känner igen så väl och är rädd för. Det sista jag vill är att bli sjuk igen och inte nu när jag ska byta jobb och längtar så mycket efter det. Som tur är har jag en lyhörd och snäll sambo som bromsar mig och kommer med bra förslag. Som är rädd om mig.

Jag gick hem lite tidigare idag för att samla lite energi tills i morgon och inför helgen. Hasse kokade kaffe och vi kom överens om att åka ut till Tysjöarna för att ta en före-middags-kaffe. Hasse förberedde middagen så att vi bara kunde värma när vi kom hem och ville jag ut och trampa lite lugnt så fanns det tid för det.

Det var längesen vi var dit och framförallt vid den södra sidan. Här har vi sprungit förr om åren, tagit promenader med kamera för att fota fåglar och eldat, vår som höst. Det är ett litet naturreservat mellan E14 och Kännåsen. Som både har tallskog, myrar, skog och ängsmark. Där det finns fina vindskydd att sitta vid.

Vid ett av dessa drack vi kaffe och lyssnade till fåglar. Funderade på om augusti kommer vara månaden som äntligen kommer att bjuda på sommarvärme. Det är trots allt nån vecka kvar och augusti är en sommarmånad. Vi pratade lite om höstplaner och att vi längtar till fjälls. Pratade om att löven redan ändrar färg och den här iden om att åka ut och dricka kaffe var alldeles ypperligt bra.

Det är lugnande att vara i skogen, att fota, att spana efter fåglar och promenera långsamt. Vi har gjort det lite för sällan den här sommaren och för själens skull ska det bli mer av det här i höst. När vi åkte hem var den där ivriga kaninen i bröstet lite lungare och mina tankar lite klarare.

Det är inte så peppigt att skriva om att vara stressad, att liksom inte orka men det är så det är just nu. Jag kommer nog vara lite extra särbar när det kommer till stress och får leva med det och använda strategier som fungerar. Och det är skönt att skriva av sig i bland.