En liten pärla hemmavid

Ett par hundra meter hemifrån, nere vid sjön finns en av de små pärlorna. Vid hyresvärdens gamla uthus sitter jag ofta. Dricker morgonkaffe och kvällskaffe. Här badar vi, tar ut sup:arna och när det är vinter kliver vi på Storsjöspåret eller tar en promenad på isen.

Här får jag känslan av att vara liten i det stora, så som jag får till fjälls. Här är det tyst och känns långt bort trots att jag bara är några kilometer från stan. Men här kan det också blåsa rejält, gå gäss på sjön och kallt så det biter i kinderna. Det kan vara grått och ogästvänligt.

I går var det allt annat än ogästvänligt. Det var alldeles lugnt och stilla när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret. Jag var rastlöst. Jag har varit förkyld och varit hemma från jobbet i någon dag. Haft en sån där snabb men jobbig förkylning som jag får i bland och som går över fort. Kanske var det Hasses virus jag fick. Han har varit rejält sjuk. Eller så var det en reaktion på att det varit lite mycket igen och den mentala statusen lite låg.

Jag behövde luft. Få komma ut lite för att bryta av alla timmar i soffan och sängen. Jag kokade lite te, plockade i hop några objektiv till kameran och gick ned till sjön. Solen hade precis gått ned och himlen var orange in mot stan. Lite för sent för att fånga en stark solnedgång men alldeles lagom för att njuta av de där mjuka pastelliga färgerna.

Några skidåkare passerade på Storsjöspåret medan jag riggade stativ och kamera. Bortsett från dom var jag alldeles ensam. Jag tog några bilder, drack lite te och satt en stund på en sten invid uthuset. Sedan gick jag hem lagom till mörkret började lägga sig. Visste att det fanns några bilder på minneskortet som skulle vara bra och ägnade kvällen åt bildredigering och stickning.

I dag är jag piggare men är hemma en extra dag. Tänker att jag är klok som inte går i väg för tidigt. Gårdagens friska luft kanske gjorde underverk!