En vecka av trötthet, fina uteturer och så stughelg

Förra torsdagen gick jag upp i tid igen på jobbet. Förra gången gick det inte så bra och jag fick backa ned på 50% igen. Efter fyra veckor kändes det lite bättre och jag var mer redo. Att gå upp i tid en torsdag som är min sista arbetsdag i veckan var ett bra drag. Jag hann landa under helgen. Att gå upp från 50% till 75% innebär två timmar längre arbetsdag och det gjorde mig väldigt trött i veckan. Vi jobbar fortfarande hemma och jag är på kontoret en dag i veckan. Den dagen, i tisdags innebär att jag började senare, fick en ny dator vilket innebar mycket extra pyssel innan atllt var på plats och satt sedan i långt teamsmöte.

Den dagen stämplade jag ut med huvudvärk och en stor trötthet i kroppen. Jag hade packat ned både långsfärdsskridskor och längdskidor i bilen och tänkte välja efter ork. Att skejta skulle bli för jobbigt så jag bestämde mig tidig på dagen att ta en tur på medvinden.

Jag möttes av eftermiddagssol, lätt vind och några minusgrader när jag åkte mot Kunggårdsviken vid halvfyratiden. I lunga skridskorskär åkte jag fram och tillbaka och rensade huvudet och kände tacksamhet över att bo i Östersund där möjligheterna till upplevelser är nästan oändliga. Jag tog några djupa andetag och åkte sedan för att storhandla. En sak som jag fått svårt för efter utmattningen.

Jag åkte hem, åt middag snabbt och bytte om till lite varma kläder och mötte sedan upp Sandra för att gå på turskidor i Spikbodarna. I förra veckan gick vi en kort sväng i Odensala, hon på turskidor och jag med snöskor. Den här kvällen fick jag låna Robins turskidor och vi gick upp till en fäbod och drack kvällste och gick hem sedan. Sådana här turer är vi duktiga på jag och Sandra och de små äventyren är oftast de finaste eller i alla fall de man minns allra bäst. .

I onsdags blev en tur på isen igen när man min mamma kom in för att hälsa på. Jag lagade linsoppa hemma och tog med för att värma på gasköket. Cissi följde med och vi fick lite sol och en fin lunch ute. Vi avslutade med middag hemma hos mig och jag stupade i säng sedan. Trött men väl värt ändå.

I torsdags var jag så trött att det var svårt att koncentrera mig på jobbet. Jag testade att jogga en kort tur på min förmiddagsrast och trots väldigt lugn träning tidigare i veckan var kroppen seg. Jag sov en stund på lunchen för att orka jobba klart och packa för en helg i stugan.

Och nu är det stughelg och jag gör nästan ingenting mer än åkt skidor och sovit eller legat i soffan. Kroppen behöver det, jag behöver det och jag får jobba med att inte känna dåligt samvete över att inte göra så mycket.

Nästa vecka hoppas jag tröttheten blir lite mindre och jag kommer in i den nya jobbrutinen igen. Sedan ska jag sakta jobba mig upp mot heltid i början av maj. Det är en utmaning men det är ingen ide att bli stressad över det eller skynda på. Allt tar sin tid.