Fjällängtan

Det liksom värker i mig av längtan till fjällen i bland även jag alldeles nyss lämnat dem. Senast i söndags. De är den där pusselbiten som skapar balans i tillvaron. Ett andningshål som jag nyttja nätan varje helg. Det är så långt i från billjuden på gatan utanför här i stan. Långt från festande ungdomar som har tar vår gata hem efter krogen. Långt i från alla ljuden och alla krav jobbet ställer på mig. Det är tystnad, dofter och frihet.  Det är den känslan av att vara liten i något som alltid ser likadant ut. Som har sin gång utefter årstiderna och tjusningen med alla väderlekar.

I morgon är det fredag. Fredag betyder stughelg och vi har planerat in en dagstur upp på stora kvällshögen. En topp vi såg i höstas och en av de högre i området. Vi försöka hitta en gammal vandringsled upp. Äta lunch på toppen och gå hem. Få stilla fjällängtan och sedan åter få den så fort jag sätter nyckeln i dörren hemma på Ringvägen. Det är dags för en förändring snart. Dags att våga följa tankar som grott så länge nu. Än om bara för en kort period.