Flyt på jobbfronten

Det var lite deja-vu i eftermiddags. Jag befann mig på anställningsintervju på Biståndsenheten som jag gjorde våren -08, då nyutexaminerad och toknervös. Nu lite nervös och full med förväntan!

Att komma upp på gamla jobbet vid fikatid var som att bara varit därifrån ett par veckor. Bara känslan att få gå upp de där fyra våningarna spred en härlig känsla i magen. Sist var det med sorg i hjärtat jag gick ned och ut.

Och vilket mottagande, en kram, sätta sig bordet precis som förut och bara glida in samtalen, tiden hade på något vis stått still. I det ögonblicket kunde jag inte förstå hur jag kunde välja bort allt det där förra våren som betytt så mycket för mig. Bara den där genuina känslan av de verkligen saknat mig och var glada att se mig, den var speciell!

Anställningsintervju var väl egentligen inte rätt ord för träffen i dag, men det var det som stod på gamla chefens tavla. Efter en timmes surrande gick jag därifrån med jobb under sommaren. Jag kommer att ha en paus i arbetslivet i maj som det ser ut. Får se det som semester eftersom den uteblir även i år. Men i sammanhanget gör det ingenting.

Beslutet säga upp mig innebar såklart en rätt osäker framtid, inte lika stora friheter rent ekonomiskt som nu, men i hjärtat och magen känns det rätt. Jag kommer att sakna vissa personer och hoppas att vi inte tappar kontakten, men det är inte så mycket mer  än det som jag kommer att sakna. Det är bara en enormt stor lättnad.

I bland måste jag våga, inte vara så himla bekväm och ordentlig. Vad framtiden för med sig i höst vet jag inte nu, men tills dess kommer jag att må bra! Jag tror att det kommer att ordna sig på ett annat vis, jag har självförtroendet, vet att det jag gör är förbaskat bra och jag vill utvecklas inte ta flera steg bakåt, det är jag för ung för.

Tja, det blev en djupt inlägg i dag, men det pirrar lite i magen, jag får ju snart umgås med mina gamla buddies;)