För allra sista gången den här säsongen

I morse smög jag upp strax efter sju för att inte väcka Hasse. Jag hade legat kvar en liten stund extra efter att klockan ringt och överlagt med mig själv. Det var min allra sista chans att åka skidor och göra det först av alla i spåret. Innan solen värmt upp för mycket. Jag tog på mig skidkläderna och stängde försiktigt dörren efter mig och åkte upp på Klövsjötoppen.

Hasse hade dragit spåren för allra sista gången under natten innan liftarna skulle stänga för säsongen i dag. Jag ville gärna åka en liten tur till. En allra sista gång. Precis som jag sa att det var för någon helg sedan och i fredags.

Tjugofem över sju stoppade jag händerna i stavarnas kontroll rem och startade klockan. Skejtade i väg till värmande morgonsol och fågelkvitter. Jag hörde en skoter på avstånd och förstod att det var liftpersonalen som var på väg upp. Hörde en hund på avstånd men annars var det helt tyst.

Jag åkte runt långa slingan en sista gång. Med trötta ben och dålig balans med ett leende på läpparna och en liten sorgsen känsla i bröstet. Två olika känslor på samma gång. Glad över att få vara först ut i spåret och väcka kroppen med rörelse och morgonsol från en klarblå himmel. Sorgsen över att säsongen tar slut och det var det allra sista skidpasset innan november igen. Till skillnad från cykel tar verkligen skidsäsongen slut när skidspåren töar bort eller slutar dras. För snö finns det gott om på Klövsjötoppen igen. Jag pratade kort med en liftkille och vi önskade varandra en fin sista dag på säsongen.

Sexton och en halv kilometer senare tog jag av mig skidorna och satt en stund vid borden vid Emma-Brittas. Såg den första bilen komma in på parkeringen och hörde hur expressliften startade upp. Den som bröt tystnaden och blev en signal för mig att åka hem och äta frukost.

Strax över 111 kilometer blev det av skidsäsongen 20/21. Kanske en av alla vintrar med mest skidor. Jag har nästan njutit av varje pass och verkligen tagit tillvara på tidiga mornar och bra skejtbäddar. Nu ska skidorna vinterförvaras och jag ska vara lite ledsen över säsongskifte en dag eller två tills jag blir lyrisk av fin vårcykling. Det brukar vara så varje vår och höst.

Och så ska jag komma i håg att fortsättningsvis smörja mitt ansikte. Jag har fått färg kan man säga och i vanlig ordning glömt solkrämen.

1

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: