Funderar på långa distanser och vilar.

Det är var längesen som en vilodag har varit så skön som i dag! Kroppen är sovtrött, beror väl mer på att det blir tidiga dagar på jobbet, korta raster och mycket att göra och svårt att somna. Men ändå, det blev rätt mycket träning efter Billingeracet fast med två vilodagar under veckan. I fjol efter Billingen hade jag också en tung träningsvecka, så vaför frångå ett bra koncept så att säga?

14.8 timmar sammanlagt så visst tusan får kroppen vara trött? Och visst borde väl den ljusblåa tårtbiten vara lite större än mörkblåa landsvägsbiten? Jag ska ju föreställa mtb-cyklist.

När man vilar har man tid att fundera, dels på att jag på torsdag ska upp och hålla i ett semenarium tillsammans med en kollega i Sundsvall. Har inte hunnit bli nervös än och jag hoppas att jag inte hinner det.

Så kan man fundera på lite annat galet också. Som att ge sig i kast med något jobbigt, cykla långt, länge, utmana pannben och kropp. Det vore nåt. I samma veva som jag uppdaterade min status på fejjan om just det kikade jag in på Elnas blogg och såg att även hon var i långdistanstankar. Festligt. Fler som längtar efter utmaningar.
Kolla föressten vår konversation i kommentarsfältet, det är lite galet 😉

Hur som vill jag göra nåt skoj,  Har ju varit inne på Craft Bike Transalp, Lena Buhre, tipsade om jak attack, som visst redan är fullt för nästa år.  Sara Rönne, träningsglädje ni vet, cyklar ju genom Sverige nu. Johan Möllerborn är ju känd för sina lååånga turer. Listan kan göras lång. Jag vill, jag också!! Göra nåt. Kanske inte just nu, men i höst eller nästa vår/sommar, eller inte kanske, det ska bli.

Något mindre projekt blir det garanterat denna sommar mellan tävlingar och bilåkande. Östersund-Rättvik ligger nära till hands, för finns det något mer pannbyggande än att trampa sig igenom Finnmarken? Nä visste väl det, det är ju till och med psykiskt jobbigt i en bil.

Bild lånad från http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=47412
Fast det finns en fin sak med Finnmarken, det är Emådalen. Faktiskt på riktigt. 

0

3 Comments

  1. Elna- Jag tror det är en upplevelse för livet! Nåt helt annat än man är van vid. Mer kämpande mot pannben och kroppen än mot andra. Och möjligheten att göra det i team med någon annan. Jag.ska.göra.det. 🙂

    Visst är det så Lina! Om du inte skulle göra en Iromman, vad skulle du göra då?? 🙂

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: