Hade faktiskt ont i magen inför lördagens spinningpass, efter onsdagens flopp kändes det inte bra. Funderade ända in i det sista om jag skulle ta det gamla passet eller chansa och göra det nya bättre. Jag hade full sal och en hel del bekanta ansikten och kände att det inte var läge att göra ännu ett dåligt pass. Tog det nya och spikade det, framförallt fick jag med alla och det släppte, ös ös ös och lite ös till. Härlig känsla att sitta där på nedvarningen och känna att jag faktiskt leverade riktigt bra.

Det är känsligt på något vis, jag är ju där för att ge deltagarna vad de betalar för, bra rolig och varierad träning, då kan man inte göra halvdant i från sig gång på gång. Det gäller ju att fylla passen och få tillbaka kunderna. Å andra sidan kan man inte göra alla nöjda eller tro att alla gillar det man gör. Man fungerar ju så själv, vissa instruktörer gillar man mer än andra trots att de gör bra pass. Vissa sprider lite extra träningsglädje än andra. Man passar olika bra, precis som i vilken annan situation som helst. Bara det att jag är så tokrädd att bli dissad, ”HON vill jag definitivt inte spinna för igen” eller ”halvbra jag svettas i alla fall”. Men så kommer det alltid att vara oavsett hur bra pass jag gör eller hur bra jag levererar. Jag har ju trots allt påbörjat detta, jag har mycket att lära mig och kan utvecklas enormt.
Då är det skönt att få bra beröm av min spinnmentor som tycker att mina pass är grymma och att jag gör ett bra jobb. Det värmer.

Men rädslan finns att inte få köra mer, drar man lite folk under lång tid plockas ju passen bort, man är ju inte dirket oersättlig så att säga. Nåja. Nog om detta nu.

Ny vecka, spinning onsdag, rpm torsdag och spinning lördag, och jag ska faktiskt gå på ett bodybalancepass i veckan! I kväll har jag plågar vaderna med bodystep.
I morgon kvartsamtal på skolan, alltid lika roligt att få gå på och höra hur det går för dottern, har lite med mig som jag ska ta upp. Allt är inte en dans på rosor, inte ens på Böle Byskola.