Hällingsåfallet

Det är något speciellt med vattenfall. De både fascinerar och skrämmer mig. Skrämmer mig med sina ofta stora vattenmassor och höjden. Jag rädd att jag ska ramla i och dras med. Ramlar man i så dör man tänker jag. Det är stora naturkrafter i omlopp. Och de fascinerar mig också. Hur häftig naturen är och att det har forsat vatten i all evighet. Jag vill gärna se det uppifrån även om min höjdrädsla skriker åt mig att gå därifrån. Och jag låter nyfikenheten ta över och besöker ofta vattenfall. Och ett av de mäktigaste hittills är Hällingsåfallet som jag besökte tillsammans med min dotter i november när den första snön hade kommit. Att besöka fallet var min dotters ide vilket jag är glad över att hon föreslog!

Hällingsåfallet ligger en bit utanför Gäddede i norra Jämtland strax efter byn Häggnäset om man kommer från Gäddede som vi gjorde. Det går även att svänga av vid Bångede ett mil innan Gäddede. Från den större grusvägen åker man någon kilometer till på en mindre grusväg som vi vårt besök hade ett litet lager av snö. Vintertid plogas den inte så vi hade tur. Vid mer snö får man helt sonika gå, ta snöskor eller åka skidor upp till fallet och naturreservatet.

Vi parkerade vid ingången till reservatet och fick sedan bara ett par hundra meters vandring ned till fallet. Den här dagen låg ett tunt täcke med snö och solen sken in genom den stora kanjonen som delar av landskapet och som fallet rinner vidare i.

På båda sidor om självafallet går vandringsleder. Vi gick en kort bit på höger sida och sedan lite längre vänsterom fallet för att få se det från en annnan vinkel. Vi var båda överenesom att det varett mäktigt fall och olikt många som vi sett.

Sommartid är miljön runt fallet unik. Det ska finnas mänga sällsynta lavar och svampar som trivs bra i den fuktiga miljön som uppstår. Den här platsen är också ovanlig. Det finns inte så många fuktiga miljöer kvar på grund av vattenkraftsutbyggnader och dammar gjort att forsar torrlagts och tystas. Därför är det viktigt att skydda den känsliga naturen. För att göra det har man dragit
om den vänstra leden litegrann. Man får möjlighet till utsikt över fallet lite längre ned nu.

Vandringen är enkel och leden spångad och faktiskt väldigt lättgången även i snö. Skogen som man går är vacker och jag kan tänka mig att den är väldigt fuktig och lummig sommartid tanke vare fukten från fallet.

Både fallet och kanjonen är mäktig. Kanjonen är den längsta i Sverige och fallet är en höjd på 40 meter.

Att få uppleva ett fall på förvintern innan det helt fryser är en upplevelse och tittar man noga ser man en enorm variation av isformationer och många fina dova färger i isen. Den här dagen spred solen dessutom ett vackert varmt ljus över grantopparna och kanjonen.

När vi gått en bra bit ned längs med leden vände vi upp igen till själva fallet och de många rastplatserna där. Vi valde ett bord en liten bit bort från själva fallet för att komma i från det mesta av dånande från fallet. Vi lagade lunch på gasköket och konstaterade att Hällingsåfallet en dag i november inte alls var dumt. Snön och isen gjorde det extra fint.

Vi var överens om att vi ska göra ett återbesök till sommaren. Hällingsåfallet är värt att upplevas i flera årstider!