”har du inga begränsningar?”

Hade du sagt åt mig för 10 år sedan om jag skulle ha klarat av ett Öppet spår hade jag skrattat och undrat om du var riktigt klok.

Jag fick en kommentar för ett bra tag sedan på mitt inlägg om Tempo-DM. Det var en kommentar som jag faktiskt vill lyfta fram. En enkel fråga som har satt snurr på tankarna ett bra tag efteråt.
Skribenten, vet ej vem eftersom personen valde att vara anonym skrev:

”Roligt med dig Helena är att du provar på olika sorts cykling och utmana dig på så många olika sätt har några begränsningar?”

Först blev jag väldigt provocerad om jag ska vara ärlig. Varför hade jag just då svårt att sättta fingret på.  Texten är egentligen inte så provocerande. En rak fråga. Kanske var det för att den var anonym. Jag bollade mina tankar om att den kändes provocerande med mitt sällskap. Vi befann oss i stugan. Jag kände mig lite dum som just provar en massa saker och sen skriver om det i de där tjohej-vad-roligt-jag-har-haft-det-inlägg. Som om jag själv höjde mig skyarna och spydde ut en massa självskryt. Jag kan minsann en hel massa. Riktigt så är det ju inte och uppfattas förhoppningsvis inte så. Men det var den första känslan. Jag ville helst gå och gömma mig.

Efter en stunds eftertanke svarade jag på kommentaren.

”Jag gillar att se vad jag kan klara av och försöker inte tänka att något är omöjligt innan jag provat 🙂 Sen klarar jag förstårs inte allt.”

Det är just av den anledningen som jag gärna provar olika saker. För att jag vill se om jag kan flytta mina gränser lite. Se hur mycket min kropp klarar av och nyfikenheten att lära sig något nytt. Jag kan inte bli bäst på allt jag gör. Jag klarar inte heller av allt jag gör. Men det kan jag inte veta innan jag provat. Jag har säkert massor av begränsningar men jag väljer att inte fokusera på dem. Dock skall väl tilläggas att ekonommi är en begränsning men det är en annan sak.
Jag har inte tävlingsambitioner i allt jag tar mig för. Jag strävar efter att lära mig och sen bli lite bättre. Få vara nybörjare på något är en skön känsla.

För bara ett par år sedan hade jag inte trott att jag skulle stå på startlinjen i tävlingsklass i mountainbike. Inte heller att jag på allvar skulle köra tempolopp eller prova på mountainbikeorientering. Jag trodde inte heller att jag skulle klara av att vara spinningsintruktör eller göra en svensk klassiker. Inte att jag skulle ha det jobbet jag har i dag där jag oftast leder möten och måste prata i telefon om dagarna.

För ännu fler år sedan hade jag inte trott att jag skulle anmäla mig till min första Vättenrunda och ta mig i mål. Inte jag. För jag trodde så länge att jag faktiskt inte klarade av sådana saker och att ens prova var bortkastat. Jag kunde ju faktiskt göra bort mig. Vad skulle folk tänka om mig? Vilka skulle skratta bakom min rygg? Jag skulle aldrig orka träna så mycket eller ens vara duktig på att träna eller cykla eller vad det nu var jag skulle göra.

Sedan bestämde jag mig för att inte vara så feg. Att inte kasta bort år till att tveka, förminska mig själv och inte ta de chanser som dök upp bara för att jag var rädd. Jag har alltid velat att göra saker som utmanar mig även då jag varit för feg att prova. Om jag inte vore höjdrädd (vilket är en begränsning som jag inte kan göra så mycket åt) och rädd för att äventyra i snö hade jag med all säkerhet varit en av dem som bergsklättrat och plockat toppar. Som liten drömde jag om stora berg. Men allt stannade vid drömmar.

Nu när jag faktiskt har möjligheten att prova saker och att det aldrig är för sent att lära sig nya saker har jag nästan ett omättat sug efter nya äventyr. Jag drivs av utmaningar och drivs av att se att jag utvecklas. Att ha ett mål oavsett om det är litet eller stort är viktigt för mig. Det är resan till målet som jag gillar allra bäst.

Men visst kan det uppfattas som provocerande, irriterande och jobbigt för andra. Jag gör för mycket och borde lugna ned mig fick jag höra för inte allt för längesedan. ”blir bara trött av dig”. Men det är mitt val och andra kan välja att inte bry sig om vad jag gör.
Jag försöker inte bevisa något för andra. Jag bevisar för mig själv att jag är stark, är modig och klarar saker som jag trodde jag inte kunde. Att jag tar mig förbi vad jag tror är begränsningar. Kanske inte första gången eller andra men den tredje.

För jag tror att mågna av de begränsningar vi tror att vi har sitter i huvudet inte i kroppen. Därför borde vi testa våra drömmar och ideer lite mer utan att vara rädda för att misslyckas. Går det inte som man tänkt sig är det en erfarenhet och en lärdom och nästa gång vet man vad man inte ska göra. Det är så lär man sig i min värld.