Hej 2021

När jag skrev hej till 2020 har jag planer och en vilja att göra något bra av 2020. I år har jag inga planer och en liten stress i kroppen över att måste vilja så mycket och ha så stora planer. Kanske för att 2020 inte alls blev så bra eller för att jag tror att jag måste lite nedskrivet bland mina vita ark för året som kommer. Jag har inget ord som följer med för jag har inget varför bakom ett ledord.

Jag vill mycket. Helst allt på samma gång. Och jag ändrar mig snabbt. Sådan är jag. Så jag tänkte landa i år. Fortsätta i den riktning jag gjort under senare tid. Göra sådant som gör mig glad. Som får mig att må bra långt inne i själen och inte saker som andra förväntar sig att jag ska göra. Lägga tid på sånt som skapar ett pirr i magen och tid till sånt får mig att gå ned i varv. Jag vill skratta långt inifrån magen. Jag vill ägna tid åt kreativiteten när den kommer. Och jag vill vila i att jag har kommit till en bra punkt ändå livet om jag ser till till mitt liv utanför mitt jobb.

Nu när vi är halvvägs i januari har jag samlat i hop mina spretiga tankar inför året. Januari som är en lång månad och min födelsemånad och som snart är slut. Tiden går så oerhört fort. Och 2021 är väl förhoppningsvis året när vi kan börja jobba tillsammans igen och lämna hemmakontoret? Kanske får träffa sina vänner inomhus igen och cykla tillsammans med sina cykelvänner? Jag hoppas verkligen det.

Så 2021 då…

Så som jag ville 2020 vill jag fylla även det här träningsåret med upplevelser. Inte med medaljer från lopp eller tävlingar. Utan med minnen, dofter och bilder som kommer tillbaka jag blundar. Jag kommer precis som åren innan fundera en och två gånger på varför jag måste ta i så mycket när jag tränar. Och precis som vanligt tänka att de är precis det som lägger grunden till att jag orkar samla på mina träningsupplevelser.

Jag vill hitta nya stigar att cykla. Nya utförslöpor som ger pirr i magen. Lasta cykel på taket och åka till andra platser för att cykla. Jag vill hitta nya ställen att fika på och skulle så gärna vilja visa er mina cykelpärlor. Kanske kan det blir en verklighet av det?

Och det är här året ska jag bli en ännu bättre utförscylist! Troligen kommer jag inte övervinna min höjdrädsla och kommer säkert åka med det pickande harhjärtat men kanske med trygghet och kontroll? Vad jag ska ägna tid åt liftburen downhill och lika mycket tid att cykla upp för att få cykla utför. Enda gången 2021 som jag kommer att tävla är förhoppningsvis i Enduro om det blir av. För jag sålde min plastraket och sa då hejdå till nummerlapp på mtb.

Jag ska frigöra ännu mer tid åt att fota det här året. Det ger mig så mycket glädje. Jag får vara kreativ, jag lär mig och utvecklas och jag får ännu en anledning till att vara ute. Det finns en liten dröm inom mig att kanske kunna jobba lite med fotografering än om på sidan om. Men det är inte det viktigaste. Det är att genom kameralinsen ge de bilder jag har inom mig liv.

Jag vill också utmana mig mer och i bland fota sådant som jag inte fotar så ofta. Leka med motiv, tekniker och utrustning. Så vill jag fota ännu fler norrsken i år och ännu mer nattfoto. Något som både är spännande och roligt!

Även om vi bara träffat våra vänner utomhus i år och jag saknar spontana afterworks på stan eller att hänga en kväll inomhus så vill jag fortsätta med utelivet. Att ta med mat och gaskök, upptäcka nya ställen ta med kameror, gå på fjälltur eller promenera i ett naturreserveat. När min vän Sandra går ned i tid i vårvinter har jag en vän att spendera en del fredagar utomhus med!

Det här året hoppas jag att kunna köpa turskidor. Vet inte varför jag plötsligt efter så många år längtar att kunna gå på tur. Kanske för att få ännu fler möjligheter att bara komma ut i naturen utan att svettas eller träna? Jag har köpt snöskor nyligen så det kanske finns ett samband?

2021 blir året när jag förhoppningsvis har ett helt och fungerade knä och kan springa de där fjällstigarna som jag så gärna ville i fjol. Den 3:e februari gör jag en tredje operation av knät. Ett mindre ingrepp än det förra oh jag hoppas så att knät ska gå att rätas ut helt och att min fot kommer att blir bättre av det. Det får räcka med knäbesvär och rehab nu. I stället prehab och full funktion i det till det som jag vill göra.

Jag kommer ta hand om mig lite extra även 2021. Jag jobbar fortfarande 80% och gör det fram till sommaren. Jag ska inte sätta för höga krav på mig själv. Inte känna dåligt samvete om jag inte gör saker som jag tänkt och fortsätta ta de där stunderna av återhämtning och stunder av att inte göra något alls.

Bloggen? Podden? Blir de kvar? Självklart! Bloggen har följt mig i 14 år och jag har fortfarande en vilja att skriva och saker att berätta om. I bloggen lever texter kvar. De får ett annat liv än snabba medier som Instagram och Facebook. I bloggen får jag mer utrymme till bilder och text. Och så länge som ni hittar, läser och stannar kvar fortsätter jag.

Jag gillar Instagram också. Där får det gå snabbt i stories och jag får dela med mig av bilder. Jag jobbar lite mer med mitt Instafotokonto och hoppas det kan växa sig större under 2021. Mitt andra det lever sitt liv och jag blandar fortfarande mellan träning och annat lite mer frilufsigt. En kombo jag själv gillar.

Podden tar vi tag om 2021. Vi tänkte köra läger i fjol med pandemin kom i vägen. Vi växlade upp och mötte er som lyssnar via Zwift. Vi har många ideér Elna och jag. Och vet ni? Podden fyller tre år den här månaden! Tre år!

Så välkommen 2021! Jag säger som alla andra år trots att jag gått på många nitar. Du blir ett bra år. Jag fortsätter vara jag. Barsnlig 41 åring som värdesätter fritiden, är mörkrädd och oerhört nöjd över att få ha närhet till det som gör mig glad. Som fjällen, bikeparken, skogen, stugan och dottern! (Hon flyttar igen men bara ned till sjön. En kilometer i från mig!)