I bland behöver vi bara koka lite kaffe

Den här stughelgen har vi ägnat åt att låta allt ta tid. Vi har inga planer bortsett från att koka kaffe utomhus och såga ned ett träd på tomten. Vi tog inte med några träningskläder. Ingen träning, ingenting alls bortsett från att bara vara. En tröjstickning följde med mig och så kameran. Varma kläder för att vara ute utan att frysa.

Vi bestämde oss för att ta den korta promenaden från stugan till Sångbäcksfallet. Det blåste lite för mycket för att det skulle vara behagligt uppe på fjället. Med en temperatur på 10 minusgrader blir kyleffekten ganska rejäl. I skogen och framförallt nere vid fallet skulle vinden inte nå oss.

Vi tog med gasköket och kokkaffe och pulsade ned till vattenfallet. Leden som numer är upptrampad även vintertid. Det förstår man eftersom Sångbäcksfallet är som allra finast när det är fruset. Vi balanerade på hala och snöiga stenar och undvek den ännu tunna isen. Vi fotade och Hasse kokade kaffe. Vi satt en bra stund innan fötterna blev lite för kalla och vi bestämde oss för att bryta upp.

Den här tiden på året är dagarna så korta. Det blir mörkt innan klockan tre och solen når liksom aldrig riktigt ned i svackor i skogen. Men när solen är framme blir ljuset så vackert, framförallt när snön har kommit. Det är tunt och mjukt på något sätt. Fint att fotografera i.

När vi gick hem sa vi att vi måste göra med av det här. Komma ut på små utflykter. För i bland behöver man bara koka kaffe!