I helgen ska vi spana på ugglor

Min kreativitet och lust för att skapa går i perioder. När jag kommer ur det gör jag det rejält. Som den senaste när jag knappt rört min kamera: jag har inte haft lust, ork eller idéer. Jag vet att det vänder, ofta när ljuset återvänder och dagarna blir längre. Det mesta av min energi den här vintern har gått åt att balansera energin mellan jobb, träning och återhämtning. Vanligtvis brukar just fotandet och att vara ute i skogen eller på fjället var en del i återhämtningen men jag har inte haft så mycket lust. I stället har jag hittat andra sätt att låta händer jobba och hjärnan varva ned. Som att sticka. och så har jag också prioriterat att komma ut och åka skidor, röra på mig och låta hjärnan komma ned i varv på det sättet.

Men så häromdagen började idéerna och fotolusten komma tillbaka. Det kan ha varit fågelkvittret eller det trygga kurrandet genom spisfläkten av de duvor som bor på våra tak. Det kan också ha varit när jag såg bilden jag lagt som omslagsbild här. Tagen i mars i fjol när vi var ute på fjället med vår vän Andreas och fotade. Oavsett var det en fin känsla, en fin spirande känsla.

Så i förrgår slog det till med stor kraft när jag gick igenom utkast jag hade skrivit till min fotosidans blogg. Jag satt uppkrupen i fåtöljen i vardagsrummet och skrev klart ett inlägg om lavskrikor som jag fick chans att fota och komma nära i höstas. Jag tittade på fågelbilderna och mindes tillbaka. Hur roligt det var att efter så lång tids letande efter den där lavskrikan äntligen få se den. Dessutom så nära som Fallmoran bara någon kilometer från stugan. Jag har gått genom otaliga naturreservat, åkt många mil i bil för att hitta den nämligen.

När jag tryckt på publicera sa Hasse att det nog snart är dags att spana på ugglor. Jag sa att jag hört eller läst någonstans att mars-april är en bra tid att få se dem i gryningen. Om det är i södra delarna av vårt land eller de norra låter jag vara osagt. Alla ugglor är inte flyttfåglar så de finns ju här någonstans och nu är gryningen inte allt för tidigt. Det är förvisso långt tills de får ungar men jag tänker att de kanske börjar förbereda lite för det nu.

Vi har sett hornuggla strax bortanför där vi bor i försommars och lappuggla en sen kväll i början av maj en bit mot Ope-skogarna. Det borde gå att spana lite nu över hyggena där tänkte jag där i fåtöljen och försökte exalterat få med mig Hasse till helgen. Ställa klockan riktigt tidigt, ta med frukostsmörgåsar och kaffe ut. Klä sig varmt och sätta sig någonstans där vi sett ugglor förr och bara vänta. Ser vi inget har vi fått äta frukost ute som vi gjorde mycket förra våren och kanske fått fota de första solstrålarna en marsmorgon. Det fina just nu är att det går att ta sig fram ganska bra när snötäcket är hårt och tunt. Snöskor är perfekt.

Sen kan vi åka hem, ta en tupplur och förhoppningsvis redigera lite bilder och sen ägna dagen åte lite skidor. Låter ju som en riktigt bra ide tycker jag!