I huvudstaden
Är ute och flänger, utbildning i ICF, ett metodstöd för behovsbedömning inom äldreomsorgen.
Tog flyget till hufvudstaden, panikångest innan och under flygning. Molnigt och skumpigt. Frukosten för liten och allmänt jobbigt. Feg krake jag är.
15 minuters lite förvirrad promenad till Snickarbacken och Finlandshuset. En dag i skolbänken och känslan när man inser att man kan allt och nivån ligger på basic. Trött. Dessutom sitter 4 personer och hostar i kapp, snorar och fräser. Jag drabbats åter av panik, en och en halv vecka kvar till Öppet spår, smitta, nej tack!
Sprang på en tunnel, hade hört att det skulle finnas en. Jag känner mig lätt förvirrad, allt är stort, extra allt av allt. Längtar hem till snön, min gata i stan, liiite mindre folk.
Fast å andra sidan är det inte så dumt att bara ligga i sängen på Rica Hotell på Kungsgatan. Har fått morgonrock och tofflor. Jag har det rätt bra. Väntar på att gå ut och äta och sen återgå till sängen! I morgon eftermiddag flyger vi hem. Jag tar två vilodagar för kroppen är riktigt trött och energiunderskottet är högt, mat,mat.
Dessutom har vi lite skoj på gång,bla jag och Hasse. spännande saker. Det får bli tisdagens cliffhanger.
05 Comments
Leave a comment
Jäkla Stockholm, blir småförkyld varje gg jag är där… Alltid nån jäkel som hostar rakt in i en på tunnelbanan el så :/ Undvik kollektivtrafiken. Men visst är Sthlm vackert! Kram
eric var i sthlm i veckan och kom hem med influensa, legat hela helgen i hög feber och den har nu även satts sig på mig. ogilla storstäder just nu 😉 Hoppas du klarar dig!!
Katja- ingen tunnelbana men Arlanda express med hostade människor. Fy:( jo den är det! Även om jag tycker att det är lite för stort och lite för mkt folk.
Lina- fy hoppas ni båda blir pigga snabbt. Jag har ju haft en omgång och tycker att det borde räcka. Huu,
Min vardag… Pendeltåget fram och tillbaka till Stockholm för att jobba. Otroligt att man klarat sig utan större förkylningar, man kanske blir immun med tiden.
Kim- Tror nog att man blir det, ungerfär som att ha barn, de första dagisveckorna är hela famlijen sjuk, sen klarar man sig från bacillerna. När de kommer upp i skolåldern är man aldrig sjuk själv.
Sen blir jag supernojjig, jag skulle kunna isolera mig själv från andra i sådana här tider, lite sjukt kanske och tur nog inte genomförtbart. Men ändå.