I sällskap med Brudpigor!

Medan Björn och hans föräldrar åkte på citronmarknad i Torriveija tog vi en tur på tu man hand. Tanken var ett par mil i lite skönt tempo. Det blev något helt annat.

När vi svängde av i Vista Bella mot Hurchillo provade jag att trycka på lite och benen svarade med grym fart. Ställde nästan av mig själv där. Jihoo ungefär och varför spara på krutet? Vi trummade på i fin fart och nådde snart Hurchillo där en spansk dam hejdade mig och bjöd på spanska päronliknande frukter hon precis höll på att skörda.

När vi försökt att förklara att vi var nöjda och inte kunde få ned mer i fickorna kom ett par, Nina och Peter från Leksandsklubben Brudpiga förbi och stannade till. De hade sett att det stod Rättvik på våra cykelkläder och bjöd med oss på fika nere i byn. De hade med sig en egen lokal guide som även bodde i Sverige ett par månader om året. Vi tog en kaffe och macka tillsammans med dem och blev sen medbjudna att åka vidare med dem.

Vi hade tänkt att åka mot Orihuela så det passade fint. Vi rullade i väg i fint 35km/h-tempo och benen svarade fint! Guiden visade vägar vi aldrig kommit tanken på att prova själva!

Jag gick upp och drog en bra bit i 38-40km/h-tempo utan större ansträngning och åkte på rulle på lätta växlar. Jag tror bestämt att formen är på gång, åtminstone den på platten.

By efter by passerades och vi åkte allt närmare Torriveija där svensk-spanskguiden skulle visa oss vägen hem till playa de flamenca. Vi matade på i motvinden och sidvinden medan milen ramlade in.

Vi gjorde ett litet stopp för gruppfoto och tackade varandra för trevligt sällskap innan vi skildes åt. Hasse och jag tog motorvägen hemåt med ett stopp på spanska donken för den största colan de hade!

Summerar en svettig och tokskön runda som slutade på 9,6 mil!

I morgon planeras en bergsrunda igen.

Jag vill inte åka hem, inte alls!