Inte nu igen, kom igen kroppen.

Träna? Jag? Nej. Medan Hasse brände av några varv uppe på ÖSK skötte jag markservicen, föga skoj. Efter hjärtsäckshistorian kommer annat i vägen och jag blir så frusterad.

Jag dras med en molande smärta i övre delen av höger vad. Smärtan kommer precis efter att jag reser mig upp och innan suttit med benen i kors. Masserar och stretchar och inte blir det bättre inte.

Som om det inte räcker känner jag mig hängig igen. Huvudvärk, lite tjock hals på morgonen och röda ögon. Jag fryser och svettas omvartannat utan att ha feber och dras återigen med den där låga-blodtryckskänslan som infann sig i måndags. Vet inte om jag är förkyld, har en enorm sömnbrist eller bara är rent allmänt trött. Självklart har jag inte tränat sedan skitbensdagen.
Det känns ju inte direkt som jag sprätta på söndag i Åsarna och hur tusan ska jag orka 95 långa km nästa helg i Varberg?

Kände ju att jag var på gång när vi lekte runt i Rättvik för ett par helger sen. KOM IGEN nurå kroppen.

0

3 Comments

  1. Jag har en teori om att när man jagar upp sig för att man inte känner sig helt hundra eller för att man inte presterar så bra som man vill när man ska visa vad man går för – plockar man fram massa stresshormoner som gör att man blir mer småsjuk. Chilla, softa, låt kroppen bestämma varje dag. Mitt senaste koncept för att vara frisk är något åt det hållet – att inte försöka jaga upp sig så mkt när man känner sig hängig. Svårt, men värt försök!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: