Jag älskar mitt jobb!

Tänk er att få göra det man mest av allt tycker om, betalt dessutom, motivera andra att ta ut sig och pröva sina gränser, göra träningen rolig. Det får jag. Även om det är upp och ned i bland, känslan av att inte vara tillräckligt bra eller om man verkligen gör något som är bra så ångrar jag inte en sekund att jag tog chansen att få arbeta på Fristilen.

I går fick jag ännu ett kvitto på att jag har valt rätt. Många nya deltagare som aldrig spunnit förut, som efteråt tyckte att det var jättekul och gärna provade igen! Då har jag nått ut känns det som. Spinning är roligt, bara man provar och hittar ett pass som passar. Jag själv har lika kul därframme, förhoppningsvis förmedlar jag det.

I kväll är det RPM, ska bli spännande och se hur många prova-påare som kommer, de bokningsbara platserna är fulla. RPM i mörker, lamporna längst bak i salen är trasiga, det är lite irriterande att inte kunna kräma på ljus när man vill. Det blir mörkt längst bak, fram med värmeljusen och sno syre, värdefullt syre, men vad gör man? Förhoppningsvis är det åtgärdat tills på lördag.

”Syjunta” i kväll, ingen kan påstå att vi inte stickar och bara pratar, det är tvärtom, vi är så koncenterade att vi nästan inte pratar alls! Men det kommer väl så småningom, när vi är så pass varma i i kläderna att vi kan göra två saker samtidigt. Jag gör underbart fina vantar, den ena snart klar. Måhända att det kommer en liten bild på dessa när de klar, gummans strumpor är så gott som klara. Sticka är bra för själen!