Jag blir ganska trött…

på allt vad bantning och matkontroll heter just nu. Läste några inlägg på funbeat om soppdieter och diskussion fram och tillbaka om det och lite till. Dieter, hur man än vrider och vänder, skapar ju till slut en viktuppgång om man inte lyckas leva på de där futtiga kalorierna resten av sitt liv. För även om man går ned och är nöjd måste man ju tillslut äta vanlig mat, och har man inte gjort så mycket mer än levat på nutrilett så orkar man ju inte dirket träna hårt. Många gör ju inte om sin livsstil, vips där satt tio kg extra. En ny diet och ny visa.

Det börjar stå mig upp i halsen, är det dåliga samvetet eller den där rotade dåliga självkänslan jag själv har över att måste gå ned ett par kg, för att mina lår är stora, jag är stor osv? Att jag själv sneglar på nutrilett och andra snabba pulver varje gång jag dippar? Vet med mig att det inte funkar med sådana dieter kombinerat med min stora träningsdos, kommer ju inte att orka mer än att sippra soppa och ligga ned.

Mitt kommande styrkeprogram, nu har jag inte sett det, men har på något underligt vis fokuserats på slimmning. Jag ska träna tillsammans med en annan tjej och sist vi pratade handlade det just om vikt. Hon är smal, inte mycket på kroppen men ändå så var syftet att minska låren och magen och allt möjligt, våra program ska synka varandras. Jag kände mig super dum och framför superstor just då. Det var ju inte min tanke att förlora en massa kilon utan få in lite mer styrka som går att användas i cyklingen bla. Eller så var det det, undermedvetet och det är det som gör mig så förbannad och säkerligen därför jag dippar just nu. För hur det är så upptar ju det mesta av ens vakna tid detta trams om vikt hit och dit. Nu ska ja inte kasta in handduken innan jag sett mitt program och kört det första passet. Vad hon vill med sin träning är inte vad jag vill med min. Istället ska jag se det som en chans att få träna med någon som peppar mig och att vi gör det tillsammans istället för att själv hänga bland vikterna.

Det är lätt att halka in på negativa banor, jag har en tendens till det och jag undrar när jag ska växa upp och uppskatta vad jag klarar med min kropp. Ta fram den där härliga känslan jag hade när jag klarat vätternrundan och känslan av att vara stark och vältränad när jag slet i alla backar. Nu ska jag åka på Fristilen och köra forza, vilket är en lisa för själen och ger en enorm kick!