Jag klarade Litbacken

I onsdags tog jag tjuren vid hornen och gav mig på backen efter Lit som jag gick in i väggen i fjol. Vi gav oss ut efter jobbet, hade först tänkt att cykla över Kattstrupeforsen, Krokom och över Rödön och hem. Men efter Kattstrupeforsbacken föreslog jag att ta över Lit istället. Vad jag nu fick det ifrån? Kanske berodde det på euforin att jag slitit mig upp kattstrupebacken i bra hastighet och fortfarande hade hjärtat kvar i kroppen. Hett var det ju dessutom, värmeslag.

Magnus var inte sen att hänga på. Ångrade mig nästan direkt I fjol åkte vi den sträckan, dock över Krokom och Aspås. Jag hade lite mat i magen och inget med mig den gången. På macken i Lit, efter vad jag då tyckte var oändligt långa backar slängde jag i mig en korv. Den korven låg som en tung sten i magen och redan i första backen efter att ha åkt över Indalsälven segnade jag, 10 km/h har för mig att jag på uppför där. Väl ute på 45:an började det hagla. Sen var det en olidlig sträcka ändå upp till Bringåsen, jag stundom grinade och skrek på Magnus som inte alls förstod varför jag cyklade så sakta. Väl hemma var jag så slut att jag nästan kräktes.

Inte undra på att jag undviker den sträckan. I onsdags hade jag lika lite mat i magen men starkare kropp och samtidigt en liten förtjusning över det hela. Vi hade ett jättebra flyt till Lit, de backar som jag upplevde långa och jobbiga i fjol susade vi uppför med ett snitt på 30 km/h.

I Lit köpte jag en cola på macken och en snickers att ha i nödfall, den stoppades i cykelväskan och glömdes av. Redan i första backen efter Lit kände jag att det faktiskt inte var så hemskt som då. Jobbigt? Ja visst, det är inte lätt att cykla. Backarna upp till Bringåsen var ingen match, långa och tråkiga är dom fortfarande. Nöjd över mig själv tillät jag mig att ligga på rejält ned mot stan. Men vid 60km/h i bocken började jag bli nervös, vurpan på vättern sitter i fortfarande. Bromsade in litegrann. Magnus tappade kejdan i mitten av backen. Vi fick stanna och han meka

cykel.

Passade på att hämta andan och lugna ned mina fjärilar och fota sambon. Det är riktigt skoj att ha med kameran på våra turer, kommer bli mer av det!



Snus och cykel, hör det i hop?


I stan tänkte vi ta cykelbanan vid göviken för att slippa åka genom Badhusparken men blev stoppade av vakter som berättade att cykelbanan var avstängd, yrancampingen hade öppnat. Så det var bara att tränga sig genom folkmassorna och parera allt glas i badhusparken. Såg förövrigt ett ruskigt snygg cykel där, en cervelo (stavas det så?), röd och svart, en liten kvinna i cykelkläder ägde denna vackra skapelse.

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: